Labradårarna Viggo och Sting

Idag är jag mycket nöjd med båda hundarna. Oftast så är jag ju lite småirriterad på Viggo tyvärr, vi drar inte jämt alla gånger kan man väl säga, men vi älskar varandra på vårt udda lilla sätt. Men idag imponerade han på mej, eller jag på honom jag vet inte.

Vi hade en trevlig morgonpromenad med lite lösspringande för båda hundarna, märk min förvåning när Viggo inte en enda gång brallade ur och tumlade över varken mej, sting, stina eller vagnen. Utan bara var så där trevlig och go som bara han kan. Uppmärksam, lyhörd och charmig.

Sting han är ju alltid uppmärksam (hmm ja inte alltid, han hamnar rätt ofta under skorna/vagnen), lyhörd och charmig. Vi lekte lite kontaktsignal med. Går en kanske två ggr sen släpper inte Sting mej ur sikte utan är hack i häl varenda sekund. Men kvalitet före kvantitet är det va, de få kontaktsignalerna vi fick till var klockrena, på kanske 3 m avstånd och han kunde stanna medan jag backade lite till. Viggo satt såklart som ett ljus brevid. Vadå, Stingn får ju godis för att sätta sej helt plötsligt så lika bra man hänger på.

Hmm.. det borde vara tvärtom men Viggo är viggo med mej och Viggo den duktiga med Danne. Så man kan säga att även vi börjat om och bygger en relation samtidigt som jag bygger en relation med  och grundtränar Sting.
Snacka om att slå två flugor i en smäll!

Sedan var de lite själva medan jag var på BVC med Stina, Sting är riktigt duktig han är tyst, verkar sova (peppar peppar) Viggo är med duktig nu, han är numera lös i hela lägenheten från hage-kök-hela lägenheten.

Japp helgen har varit intensiv men underbar!
Hundarna har njutit i fulla drag, vi inledde ledigheten med valborgsmässofest hos Jessica och Gustav, stor inhägnad tomt, lycka för två hundar!

Fortsatta med att styra bilen mot landet på fredagsförmiddagen, lagom på lördagen insåg hundarna att man kunde sänka tempot och vila ute och inte bara ränna runt! Lycka igen för hundarna och människorna. Sol och stora ytor, egna gräsmattor som man får kissa o bajsa på! Lycka igen!

Idag styrde vi kosan mot stan igen, släppte av halva flocken i lägenheten. Sedan for jag och min fina  Sting på valpträff på Limmerhult. Vi är lyckligt lottade! Å vad vi trivs där. Jag och Cinna inledde med en ridtur i skogen på de fina tinkrarna. En hel del hundprat hann avverkas, tusen tack för den stunden! Sedan slöt resterande valpar upp (minus Disa). Röjet var i full gång.

De små fick leka, sedan slumra i bilen medan mattar och hussar pratade och diskuterade. Sedan tog vi ut hälften av gänget för lite träning. Jaktfot, kontaktsignal samt klurig inkallning. Mycket nöjd med min stingrocka som inte verkade besvärad över att det var fler hundar och människor på plats! (kanske lönar sej att träna på familjeträffarna hihi).

Är barnsligt förjust i min kille. Så stolt över honom, bara fånler hela tiden!

Mycket korkat påfund tycker Sting. Varför ska man vara ensam för när man kan vara med matte. Hmm.. Nävars så illa är det inte. Testat lämna dem lite smågånger, typ kasta soporna i trappen gånger.

Danne lämnade dem när han tvättade häromdagen. Så igår tog jag tag i denna träning med. Kissade Sting och lämnade honom sedan i köket med ett ben. Dock så åkte benet ut under grinden så Sting var en aning förtvivlad över det faktumet när vi klev in genom porten. Väntade tills han knep ihop den lilla munnen och gick sedan in. Lämnade in benet igen och parkera viggo i hallen. Slog på babymonitorn och ställde den i köket, tog den andra med mej ut och gick till baksidans lekpark med Stina. I två timmar var vi ute. Knäpptyst i monitorn och torrt på golvet! Lycka!

Testade idag med. Först en snabbis medan jag gick med Viggo. Tystnad, benet kvar i köket.

Sen åkte jag med Stina till systemet. Förvarnade närmsta grannen, bad dem hålla öronen öppna. Tyst när jag kom tillbaka 1 h senare och torrt. Dock hade det varit en ung herre som skällt och gnällt i omgångar där inne. Attans. En snabb analys och kom fram till följande:

Benet har åkt ut, frustrationsskällt ett par gånger. Retstickan Viggo har sedan smaskat i sig benet (avslöjad då vardagsrummet nyttjats, viggo parkerar alltid på den mattan när han får nåt ben och sting äter inte upp ett helt ben än). Därav de små gnällomgångarna då han inte varit sysselsatt helt enkelt. Nu blir det ben som inte kan åka ut under grinden. Så ska det nog gå bra!

Nu är hussen och Viggo tillbaka efter sitt internat i de småländska skogarna (hussen får berätta mer om det). Hemkomna med en medalj som visar deras deltagande, alla var lika duktiga sa Jan och langade runt rosetter och medaljer, hälsar hussen.

Sting och matten har fått lite egentid när Stina sovit och annars så har han fått egentid utan Viggo. Mycket bra träning.
På tal om träning så är jag nu igång och tränar den lille mannen. Lite svårt att få kontinuitet i träningen än så länge. Men vi avsätter lite tid varje dag till "ren" träning även om allt är en enda träning =)  Det vi fokuserar på är namnträning, vändsignal, inkallning, sitt/stanna/kontakt samt att gå fint vid sidan. Allt med och utan störning beroende på vad som erbjuds för dagen. Han är riktigt kul att jobba med. Entusiastisk och kvick! Matten är nöjd.

Idag har vi dessutom varit hos veterinären och vaccinerat Sting. Han skötte sej exemplariskt. Veterinären berömde oss för vår fina kontakt (gissa vem som log som en sol hela vistelsen där), hans hull var perfekt, han var i bra kondition, vi kolla så att chippet satt där det skulle och det gjorde det. Att han fick ett stick i nacken var inget som bekom honom. Jag åt hälsar Sting.

Just nu ligger det en utslagen hund vid mina fötter (Sting), en på kalla klinkersen i hallen och en sovande dotter i sovrummet. EN mycket nöjd matte får tid att blogga och fixa.

Nu väntar snart en valborgsmässoafton i Svärtinge, har dock hört att det är fyrverkerier där ute då, så Stingrockan och jag ska bunkra med godis och träna kontakt igenom oväsendet. Sen nåker vi till landet över helgen för att avrunda den med ett besök på Limmerhult på söndagen. Valpträff står på schemat! Ska bli superkul!

Ha en toppen helg allihopa! Risken finns att jag inte hinner skriva mer denna vecka!

Idag har vi varit iväg med hundarna. Hemma hos våra underbara uppfödare och coacher. Vi har såklart varit på Limmerhults gård!

Idag dagen till ära var Stings pappa Drake med matte från Ungern på plats, för att guida oss genom valp- och unghundsträningens underbara värld. För mej var detta precis vad jag behövde för att komma igång. Har varit lite tveksam till vad och hur jag skulle starta vår bana framåt i livet. Att "träna" eller inte så att säga. Fick idag mycket svar på mina funderingar och stakade idag tillsammans med Cinna ut en liten strategi.


Jag kunde inte hålla mej så redan i pausen tog jag ut min lilla buse och tränade lite kontakt med rejäl störning. Nu ikväll har jag och Sting tränat lite sitt samt introducerat en vändsignal.

Jag är så peppad, Danne är lika peppad han. Han och Viggo sticker ju på internat imorn tillsammans med träningskompisarna Camilla och Kina, för labradorklubben i Blekinge. Vi önskar dem lycka till. Själv ska jag fokusera på mina två hemmavarande guldklimpar hela helgen.

Stingrockan här hemma har när jag tagit på kopplet eller så fort kopplet kommit fram blivit superlåg och dämpad. Försöker klättra upp i knäet, kryper ihop , drar in svansen och ser allmänt bedrövlig ut. Jag kan för mitt liv inte förstå varför.Han har ju knappt gått i koppel. Men efter lite resonerande med Moa så kom vi fram till att jag förmodligen är hård i mitt kroppspråk i samband med att kopplet åker på.

Bestämde mej ikväll för att ta tag i det. Inledde med lite kontaktträning. Har valt att klicka in det. Sen fram med godiset, tålamod och kopplet. I samma ögonblick så flydda Sting in under bordet. Totalblockerad. Så jag tog helt sonika fram honom. Han åla och kråma och kröp ihop i mitt knä. Ny taktik krävdes.Gjorde en manöver. Sting parkerades i soffan och jag på golvet,därifrån utgick vi.

Till en början var han låg, krummade sej och höll på men tog godisen efter viss tvekan. Efter ett fåtal repetitioner släppte det och jag kunde mata in godis efter godis när jag tog på öglan.Jag fokuserade på att hålla handen högt för att inte behöva bråka på det i onödan.

När vi hade flyt och han slappnat av i soffan så tog vi ett brejk och fortsatte sen på golvet. På godis av på godis av på godis av på godis, ja ni förstår.

När han vifta glatt på svansen och såg opåverkad negativt ut, samt började bjuda in huvudet själv så tog jag fram klicket och la till det. Nu bjöd han ju på ett beteende som började närma sej min målbild. Efter ett tag pausade vi och avancerade sedan med att han själv fick springa in i öglan.

Så nu ikväll har min bästa Stingrocka bjudit in huvudet själv i öglan och glatt repeterat det. Mycket nöjd matte! Stingbusen tog en svängom med gräsanden som för att fira sin övervunna rädsla.

Livet med en Limmerhultare är underbart, han är inte bara snabb han är smart också!

Vi har smålallat omkring nu i 2 veckor jag  och Sting. Känt lite på varandra, lekt en massa och myst supermycket. Tagit det coolt liksom. Fokuserat på att få vardagen att fungera, få till lite rutiner, jag är en rutinmänniska, med två hundar och ett litet barn så krävs det rutiner.  Har funderat på hur jag vill ha det nu när han väl är på plats, min nya stjärna.

Vi har tränat inkallningssignalen till matskålen varje dag och ute lite då och då. Vardagshyffs så som man får bära på saker men man får inte ligga och tugga på alla saker. Man ska vara tyst, speciellt då man är i bur eller i köket. Inget gapande tolereras här. Man får inte heller bita små flickor i händerna, eller bråka med brorsan när han sover. Mycket man får inte men man kan också säga att han får, röra sig fritt i lägenheten då jag har full koll, man får bära och leka med saker inne, man får vara en stor del av familjen och man kan göra sig hörd utan att göra sej hörd så att säga!

Allt lär sig min lille man på, även om vi inte tränar regelrätt träning, varje anvisning till Viggo, varje harkling, varje ord som kommer ur min mun påverkar Sting. Han är väldigt lyhörd och alert. Råkar man vissla med i en låt på radion och Sting ligger å sover kommer han som ett spjut. Vissla nån, var det du som vissa?!

Idag har vi iallafall, skivat upp och ätit upp en liten hotdog. Klickern kom fram och vi "klicka" lite. För att vara mer exakt så klickade vi för kontakt. Han är go att träna. Vi belönade och frivillig följsamhet med korv idag, annars brukar vi mest belöna med lek, röst, smek eller en del av den vanliga maten. Varierad belöningsform är mitt motto.

Nu sover han sött på mina fötter. Ska straxt smyga in i köket, obemärkt försöka ta ner pipan från sin krok och vissla på min krabat och belöna honom med en stor skål uppblött valpfoder. Lycka i en valps lilla värld.

Nu har matten jobbat de två första dagarna sedan lillkillen kom hem. Det är med blandade känslor. Kanske låter illa men jag får sitta mer på jobbet än hemma.  Men som jag saknar familjen när jag är där!  Här hemma verkar det ha gått fin fint. De har myst på himpafältet på en filt. Sting åker väska dit (läs sover i väskan på vägen dit) lullar omkring sedan ett tag och slocknar sen. Perfekt!

Idag när jag kom hem tog jag med mej hundar och barn till folkparken. En solig dag som denna så blev det perfekt miljöträning för båda hundarna. Viggo satt uppbunden i gungställningen och Sting låg i vagnen. Lyxigt va! Som vanligt så tar han allt med ro!  Viggo är ju van parkhund så han satt där utan klagomål tills vi gick igen.

Man kan börja ana lite rutiner här hemma, bara ana men imorse vakna Sting med min väckarklocka (5.30) i en alldeles torr bur! Lycka! Annars myser, busar och namntränar vi lite.

Sting har under gårdagen och idag fått åka i bur i baksätet. Än så länge tycker jag att han är lite för liten för att åka ihop med Viggo bak. Utifall Viggo tappar balansen så är Sting väldigt liten å landa på. Så han åker i bur i baksätet. Igår åkte vi bara korta sträckor, men idag tog vi hela familjen med oss till landet, ca 40 min körväg. Sting fann sig snabbt tillrätta och sov hela vägen. Duktiga killen. På vägen hem var han lite piggare så han ylade lite och försökte flirta med Stina men utan framgång såklart så efter några minuter så somna han och sov gott hela vägen hem. Hundarna fick även vila en timma i bilen idag, likaså det förflöt utan problem.

Sting gick precis in o la sej själv i sin bur, dock endast nån halv minut. Men frivilligt! Han belönades såklart! Där inne låg ett ben och väntade!

Nu är det inte långt kvar tills min lilla skrutt kommer hem. Har bestämt namn nu, det blir en Sting! Det slog mej efter att ha varit positionerad på en kastarplats i ca 45 minuter i lördags på den härliga pre-valpträffen som Calle och Cinna ordnat! Då slog det  mej iallafall att en Sting är det! Stod där i min ensamhet hörde vissa ord av diskussionen borta hos förarna med hundarna, men testade lite namn istället och som en blixt från klar himmel, var det ju SOLklart att det var en Sting det skulle bli av Solsting =)

Ett stort tack till Calle och Cinna för en välplanerad, lärorik och smakfull dag (fick både en supersmarrig soppa med en hel del olika vilt i samt en hel massa gott fikabröd).

Jag har fått den stora äran och förtroendet av Cinna och Calle att bli lycklig matte och ägare till en av Limmerhult´s valpar, en av de fantastiska solstållarna. Det är Searover Tan´s Goblingal  "Ellen Solstråle" som är mamma och pappan  är INTFTCH Blackthorn Racer “Drake”.

Om cirka fyra veckor utökas alltså vår flock, med en till Labrador hane. Hans namn ii stamtavlan kommer att  vara Limmerhultarna´s Solsting. Till vardags lutar det åt Tjatte. Vi känner på det lite men det kan komma att ändras, kanske blir det en Sting.


Ni kanske kan gissa vem som svävar på små rosa moln!