Labradårarna Viggo och Sting

Vi har smålallat omkring nu i 2 veckor jag  och Sting. Känt lite på varandra, lekt en massa och myst supermycket. Tagit det coolt liksom. Fokuserat på att få vardagen att fungera, få till lite rutiner, jag är en rutinmänniska, med två hundar och ett litet barn så krävs det rutiner.  Har funderat på hur jag vill ha det nu när han väl är på plats, min nya stjärna.

Vi har tränat inkallningssignalen till matskålen varje dag och ute lite då och då. Vardagshyffs så som man får bära på saker men man får inte ligga och tugga på alla saker. Man ska vara tyst, speciellt då man är i bur eller i köket. Inget gapande tolereras här. Man får inte heller bita små flickor i händerna, eller bråka med brorsan när han sover. Mycket man får inte men man kan också säga att han får, röra sig fritt i lägenheten då jag har full koll, man får bära och leka med saker inne, man får vara en stor del av familjen och man kan göra sig hörd utan att göra sej hörd så att säga!

Allt lär sig min lille man på, även om vi inte tränar regelrätt träning, varje anvisning till Viggo, varje harkling, varje ord som kommer ur min mun påverkar Sting. Han är väldigt lyhörd och alert. Råkar man vissla med i en låt på radion och Sting ligger å sover kommer han som ett spjut. Vissla nån, var det du som vissa?!

Idag har vi iallafall, skivat upp och ätit upp en liten hotdog. Klickern kom fram och vi "klicka" lite. För att vara mer exakt så klickade vi för kontakt. Han är go att träna. Vi belönade och frivillig följsamhet med korv idag, annars brukar vi mest belöna med lek, röst, smek eller en del av den vanliga maten. Varierad belöningsform är mitt motto.

Nu sover han sött på mina fötter. Ska straxt smyga in i köket, obemärkt försöka ta ner pipan från sin krok och vissla på min krabat och belöna honom med en stor skål uppblött valpfoder. Lycka i en valps lilla värld.