Labradårarna Viggo och Sting

Idag är jag mycket nöjd med båda hundarna. Oftast så är jag ju lite småirriterad på Viggo tyvärr, vi drar inte jämt alla gånger kan man väl säga, men vi älskar varandra på vårt udda lilla sätt. Men idag imponerade han på mej, eller jag på honom jag vet inte.

Vi hade en trevlig morgonpromenad med lite lösspringande för båda hundarna, märk min förvåning när Viggo inte en enda gång brallade ur och tumlade över varken mej, sting, stina eller vagnen. Utan bara var så där trevlig och go som bara han kan. Uppmärksam, lyhörd och charmig.

Sting han är ju alltid uppmärksam (hmm ja inte alltid, han hamnar rätt ofta under skorna/vagnen), lyhörd och charmig. Vi lekte lite kontaktsignal med. Går en kanske två ggr sen släpper inte Sting mej ur sikte utan är hack i häl varenda sekund. Men kvalitet före kvantitet är det va, de få kontaktsignalerna vi fick till var klockrena, på kanske 3 m avstånd och han kunde stanna medan jag backade lite till. Viggo satt såklart som ett ljus brevid. Vadå, Stingn får ju godis för att sätta sej helt plötsligt så lika bra man hänger på.

Hmm.. det borde vara tvärtom men Viggo är viggo med mej och Viggo den duktiga med Danne. Så man kan säga att även vi börjat om och bygger en relation samtidigt som jag bygger en relation med  och grundtränar Sting.
Snacka om att slå två flugor i en smäll!

Sedan var de lite själva medan jag var på BVC med Stina, Sting är riktigt duktig han är tyst, verkar sova (peppar peppar) Viggo är med duktig nu, han är numera lös i hela lägenheten från hage-kök-hela lägenheten.