Unghundsderby 2010, Björnö Slott
Vi mötte upp Team Limmerhult på lördags eftermiddagen på den Herrgård som vi hyrt över natten. Det var bara vi, de som jobba och miljoner knott där. Uppladddningen började.
Blev inte för sent i säng på lördagen och till skillnad från många andra på herrgården så sov vi riktigt gott. Söndagsmorgonen var ändock seg men vi tog oss upp, promenerade lite, åt lite med betoning på lite frukost, av nån konstig anledning infall sig ingen matlust..
Åsså avfärd mot Björnö Slott med omgivningar. Magen pirrade men inte så att knäna darrade, vi gick ut först på första rutan av Team Limmerhult. Ingen spik men dummien kom in med hjälp av ett fint sökmönster, vi premierades med 17 p.
Andra rutan, såg vi hund efter hund efter hund nolla på. Hjärtat dunkade lite extra men Sting missade helt markeringen, förmodligen på grund av att jag stod för långt åt vänster och hans synfält skymdes av en stor sten, för han låste sig bakom den stenen och jag fick inte ut honom längre förrän han kom in. Antog då att jag nollade, men domaren sa att jag fick en chans till att skicka, där stod jag som ett frågetecken, blev så chockad att omskicket som blev ett linjetag glömdes av och jag glömde trycka honom ut förbi den plats han tidigare låst sig på, tiden rann ut och jag valde att ta in honom, vilket resulterade i dagens första nolla. Tungt!
Tredje rutan, var klurig, vi fick en som landa svårt. Här gick Sting ut fint, lite för fint och var på väg in i nästa ruta innan jag insåg att jag fick lägga på pipan, försökte dirigera honom till rätt område men han hittade "andra" dummies, i form av kastarens dummies. Varpå Sting tappa självförtroende och tog inte mina försök till styrning. Så efter en stoppsignal valde jag att kalla in honom för att inte låta honom sjunka lägre i sitt självförtroende, vilket resulterade i ännu en nolla, nu var jag mest förbannad. Men som sagt hade vi markerat kastet ordentligt så hade den varit inne, men med unga hundar vet man aldrig =)
Nästa ruta blev ruta fem, här skulle hundarna igenom en liten damm upp på en ö med tät vegetation. Jag bestämde mej här direkt för att bygga upp vårt teamwork igen, då poängen redan var i botten. Så vi jobbade med mycket beröm och signaler som han har befästa och vi tillsammans fick in apporten, men poängen blev bara 14, men för oss var det dagens största vinst, att vända två nollor, jobba som ett riktigt team och plocka poäng.
Sista rutan var ruta fyra, ännu en station med vatten. Självförtroendet var på topp, domaren berömde oss redan innan vi startade, för snygg jacka och matchande koppel och fin kontakt. Det rann av på jobbet, för här spikade Sting sin markering, gjorde en snygg avlämning och kammade därmed enligt domaren hem en SOLKLAR 20 poängare.
Det var underbart att få avsluta dagen med de två sista stationerna. Jag vet att vi kan, men man måste ha marginalerna på sin sida i ett WT och allra helst ett unghundsderby, våra marginaler ramla åt fel håll ett par för många gånger i söndags. Jag visste på förhand att om Sting bara markerade bra så skulle vi plocka bra poäng, för resten är jag inte orolig för. Däremot så visste jag också att om det kom till ett läge där jag skulle behöva dirigera honom så har vi brister, eller inte brister, ofärdiga tecken. Tecken som jag valt att vänta med för att bygga upp hans markeringsförmåga. Vi presterade det vi kunde, vi missade på två stationer och mitt förarjobb hade så här i efterhand kunnat varit bättre. Jag kunde ha hjälpt honom tidigare, jag gjorde framförallt misstag på station 2, att inte stoppa honom och ge honom ett ut tidigare, ett misstag som resulterade i en nolla, men sånt är livet. Bara att bryta ihop, komma igen och lära sej av sina misstag.
Jag är glad över att vi våga ställa upp, jag är nöjd med vår insats även om målet var att inte nolla någon station. Jag försöker se tillbaka på vad vi åstadkom som team, vi genomförde en tävling tillsammans, vår första stora, vi fick testa på det mesta, hela situationen var en erfarenhet i sig, att åka iväg utan sin storebror, att bo borta, att vara på ett område med så många hundar, att jobba i rutor där ca 100 hundar kanske jobbat innan.
Tack alla som stöttade oss i söndags, både på plats och via telefon, ni är guld värda!
Min älskade svarta prins och jag, har bara börjat vår tävlingskarriär, för är det nåt jag blev så är det taggad att tävla snart igen!
Blev inte för sent i säng på lördagen och till skillnad från många andra på herrgården så sov vi riktigt gott. Söndagsmorgonen var ändock seg men vi tog oss upp, promenerade lite, åt lite med betoning på lite frukost, av nån konstig anledning infall sig ingen matlust..
Åsså avfärd mot Björnö Slott med omgivningar. Magen pirrade men inte så att knäna darrade, vi gick ut först på första rutan av Team Limmerhult. Ingen spik men dummien kom in med hjälp av ett fint sökmönster, vi premierades med 17 p.
Andra rutan, såg vi hund efter hund efter hund nolla på. Hjärtat dunkade lite extra men Sting missade helt markeringen, förmodligen på grund av att jag stod för långt åt vänster och hans synfält skymdes av en stor sten, för han låste sig bakom den stenen och jag fick inte ut honom längre förrän han kom in. Antog då att jag nollade, men domaren sa att jag fick en chans till att skicka, där stod jag som ett frågetecken, blev så chockad att omskicket som blev ett linjetag glömdes av och jag glömde trycka honom ut förbi den plats han tidigare låst sig på, tiden rann ut och jag valde att ta in honom, vilket resulterade i dagens första nolla. Tungt!
Tredje rutan, var klurig, vi fick en som landa svårt. Här gick Sting ut fint, lite för fint och var på väg in i nästa ruta innan jag insåg att jag fick lägga på pipan, försökte dirigera honom till rätt område men han hittade "andra" dummies, i form av kastarens dummies. Varpå Sting tappa självförtroende och tog inte mina försök till styrning. Så efter en stoppsignal valde jag att kalla in honom för att inte låta honom sjunka lägre i sitt självförtroende, vilket resulterade i ännu en nolla, nu var jag mest förbannad. Men som sagt hade vi markerat kastet ordentligt så hade den varit inne, men med unga hundar vet man aldrig =)
Nästa ruta blev ruta fem, här skulle hundarna igenom en liten damm upp på en ö med tät vegetation. Jag bestämde mej här direkt för att bygga upp vårt teamwork igen, då poängen redan var i botten. Så vi jobbade med mycket beröm och signaler som han har befästa och vi tillsammans fick in apporten, men poängen blev bara 14, men för oss var det dagens största vinst, att vända två nollor, jobba som ett riktigt team och plocka poäng.
Sista rutan var ruta fyra, ännu en station med vatten. Självförtroendet var på topp, domaren berömde oss redan innan vi startade, för snygg jacka och matchande koppel och fin kontakt. Det rann av på jobbet, för här spikade Sting sin markering, gjorde en snygg avlämning och kammade därmed enligt domaren hem en SOLKLAR 20 poängare.
Det var underbart att få avsluta dagen med de två sista stationerna. Jag vet att vi kan, men man måste ha marginalerna på sin sida i ett WT och allra helst ett unghundsderby, våra marginaler ramla åt fel håll ett par för många gånger i söndags. Jag visste på förhand att om Sting bara markerade bra så skulle vi plocka bra poäng, för resten är jag inte orolig för. Däremot så visste jag också att om det kom till ett läge där jag skulle behöva dirigera honom så har vi brister, eller inte brister, ofärdiga tecken. Tecken som jag valt att vänta med för att bygga upp hans markeringsförmåga. Vi presterade det vi kunde, vi missade på två stationer och mitt förarjobb hade så här i efterhand kunnat varit bättre. Jag kunde ha hjälpt honom tidigare, jag gjorde framförallt misstag på station 2, att inte stoppa honom och ge honom ett ut tidigare, ett misstag som resulterade i en nolla, men sånt är livet. Bara att bryta ihop, komma igen och lära sej av sina misstag.
Jag är glad över att vi våga ställa upp, jag är nöjd med vår insats även om målet var att inte nolla någon station. Jag försöker se tillbaka på vad vi åstadkom som team, vi genomförde en tävling tillsammans, vår första stora, vi fick testa på det mesta, hela situationen var en erfarenhet i sig, att åka iväg utan sin storebror, att bo borta, att vara på ett område med så många hundar, att jobba i rutor där ca 100 hundar kanske jobbat innan.
Tack alla som stöttade oss i söndags, både på plats och via telefon, ni är guld värda!
Min älskade svarta prins och jag, har bara börjat vår tävlingskarriär, för är det nåt jag blev så är det taggad att tävla snart igen!
Unghundsderbyt närmar sig..
På söndag smäller det, då är det dags för Unghundsderbyt. Är så nervös så att jag väljer att inte skriva nåt om det här, mer än att det är en väldigt prestigefylld tävling för unga hundar där många kända namn inom hundkretsarna som ska starta.
Vi åker neråt landet redan imorgon em, för att gå på dop på Öland, men på lördag möter vi upp Soldrakegänget på den Herrgård som vi hyrt över natten =)
Sådärja, återkommer förmodligen efter helgen, inser att denna blogg legat lite nere sista tiden, väljer att förklara det med tidsbrist och motivationsbrist.
Får se om jag rycker upp mig!
Vi åker neråt landet redan imorgon em, för att gå på dop på Öland, men på lördag möter vi upp Soldrakegänget på den Herrgård som vi hyrt över natten =)
Sådärja, återkommer förmodligen efter helgen, inser att denna blogg legat lite nere sista tiden, väljer att förklara det med tidsbrist och motivationsbrist.
Får se om jag rycker upp mig!
Våran WT debut på Limmerhult
Jag svävar som på moln efter dagens prestation! Jag är riktigt nöjd med vår insats. Vår debut och vi kammar hem en tredje plats. Vi blev 3:e bästa av ca 40 startande. Våra poäng räckte dessutom till en uppflyttning till öppenklass (vilket såklart får vänta ett bra tag). Å dessutom provbäst på ruta 3!!
Känslan innan provet var att gå ut och bygga en bra teamkänsla mellan mej och Sting, hålla mina nerver under kontroll. Att det skulle räcka så här långt fanns inte på världskartan.
På plats kände jag nerverna och tävlingsJohannan komma fram, jag vill ju alltid tävla för att vinna. Men försökte att se bortom den "officiella vinsten" och mer se till våra teamvinster. Sting var påverkad av situationen emellan rutorna men i rutorna kopplade han helt bort det och jobbade grymt bra.
På ruta 3, gick det bra kände jag. Markeringen gick han lite långt ut på upplevde jag, men det efterkommande linjetaget gjorde han riktigt snyggt, slog på näsan mitt i språnget på min signal och plockade snyggt upp den. När jag sedan är klar och vänder mej mot domaren och skytten ser de enligt mej konstiga ut, tänkte guud nu glömde jag vänta in dem, nu gjorde jag bort mej. Börjar be om ursäkt och fråga vad jag gjorde för fel o de ser fortfarande helt chockade ut, tillslut öppnar domaren munnen o säger, jag är mållös, jag har gåshud, skytten bara håller med o de berättar att det var det bästa de sett idag. Klockrent, perfekt, kan inte se bättre ut. Det var med en riktigt skön känsla jag gick vidare till sista rutan (gick dem inte i ordning). Vilket belönade sig på prisutdelningen då vi fick veta att vi var provbäst på ruta 3 =)
Vi nollade på ruta 4, den var riktigt svår, hunden skulle uppför två bergsklacker på båda markeringarna, i en uppförsbacke. Jag lät Sting jobba länge och väl, men hade innan bestämt mig för att han inte fick komma in självmant tom, så när han började jobba sej ner från första klacken mot mej, blåste jag kontakt, han stannade varpå jag försökte få ut honom men han var slut i huvudet då och jag valde att kalla in honom istället. Är mkt nöjd med den stationen då han sökte väldigt länge självständigt (vi har inte tränat sök en enda gång) samt att han sedan lyssnade på kontaktsignalen och kom hem på min signal. Teamkänsla var det inte poäng!
Trots detta kammade vi hem 75 poäng (18, 19,20,0 och 18 max på varje station är som vanligt 20).
Jag är otroligt nöjd med dagen, med Sting och med mej. Nu känner jag mej lite mer varm i kläderna, jag har genomfört ett WT och känner mig lite mer "med", känns bra inför Unghundsderbyt som går av stapeln i juni! Vi är ett riktigt bra team, det känns i hela kroppen, men vi har många bitar kvar att pussla samman =)
Ännu bättre känns det att hela kullen var jämn, Calle med sin Erik vann med imponerande 89 poäng, därefter kom vi på en tredje plats och därefter följde en hel radda med soldrakar. Ett bra betyg för de underbara uppfödarna Calle och Cinna. Men så plockade ju Prinsessmamman Ellen hem första platsen i öppenklassen!
GRATTIS allihopa idag! Så här långt har vi skött oss bra =) Och en stor eloge till alla funktionärer med Annelie Svensson i spetsen!
Känslan innan provet var att gå ut och bygga en bra teamkänsla mellan mej och Sting, hålla mina nerver under kontroll. Att det skulle räcka så här långt fanns inte på världskartan.
På plats kände jag nerverna och tävlingsJohannan komma fram, jag vill ju alltid tävla för att vinna. Men försökte att se bortom den "officiella vinsten" och mer se till våra teamvinster. Sting var påverkad av situationen emellan rutorna men i rutorna kopplade han helt bort det och jobbade grymt bra.
På ruta 3, gick det bra kände jag. Markeringen gick han lite långt ut på upplevde jag, men det efterkommande linjetaget gjorde han riktigt snyggt, slog på näsan mitt i språnget på min signal och plockade snyggt upp den. När jag sedan är klar och vänder mej mot domaren och skytten ser de enligt mej konstiga ut, tänkte guud nu glömde jag vänta in dem, nu gjorde jag bort mej. Börjar be om ursäkt och fråga vad jag gjorde för fel o de ser fortfarande helt chockade ut, tillslut öppnar domaren munnen o säger, jag är mållös, jag har gåshud, skytten bara håller med o de berättar att det var det bästa de sett idag. Klockrent, perfekt, kan inte se bättre ut. Det var med en riktigt skön känsla jag gick vidare till sista rutan (gick dem inte i ordning). Vilket belönade sig på prisutdelningen då vi fick veta att vi var provbäst på ruta 3 =)
Vi nollade på ruta 4, den var riktigt svår, hunden skulle uppför två bergsklacker på båda markeringarna, i en uppförsbacke. Jag lät Sting jobba länge och väl, men hade innan bestämt mig för att han inte fick komma in självmant tom, så när han började jobba sej ner från första klacken mot mej, blåste jag kontakt, han stannade varpå jag försökte få ut honom men han var slut i huvudet då och jag valde att kalla in honom istället. Är mkt nöjd med den stationen då han sökte väldigt länge självständigt (vi har inte tränat sök en enda gång) samt att han sedan lyssnade på kontaktsignalen och kom hem på min signal. Teamkänsla var det inte poäng!
Trots detta kammade vi hem 75 poäng (18, 19,20,0 och 18 max på varje station är som vanligt 20).
Jag är otroligt nöjd med dagen, med Sting och med mej. Nu känner jag mej lite mer varm i kläderna, jag har genomfört ett WT och känner mig lite mer "med", känns bra inför Unghundsderbyt som går av stapeln i juni! Vi är ett riktigt bra team, det känns i hela kroppen, men vi har många bitar kvar att pussla samman =)
Ännu bättre känns det att hela kullen var jämn, Calle med sin Erik vann med imponerande 89 poäng, därefter kom vi på en tredje plats och därefter följde en hel radda med soldrakar. Ett bra betyg för de underbara uppfödarna Calle och Cinna. Men så plockade ju Prinsessmamman Ellen hem första platsen i öppenklassen!
GRATTIS allihopa idag! Så här långt har vi skött oss bra =) Och en stor eloge till alla funktionärer med Annelie Svensson i spetsen!
