Labradårarna Viggo och Sting

Jag är en bekymrad matte för tillfället, min älskade hund visar upp överdriven rädsla i vissa situationer som han tidigare  inte gjort. Varifrån detta kommer är mitt bekymmer.

Vad innebär då detta??

Jo han som tidigare varit mycket cool och avslappnad till det mesta utom då spänningarna mot framfusiga hundar (som resultat av påhopp som valp) har nu istället emellanåt nerverna utanpå kroppen, far upp när man tappar nåt i golvet, flyr från konstiga ljud ute, kryper kissandes fram till andra hundar, skiter nästan i brallan av att möta en katt ute, har mkt svårt att släppa kontrollen över hundar som går bakom särskilt de som är lösa mm.

Det absolut värsta scenariet är att han har ont någon stans, men upplever att han då snarare skulle visa aggressivitet, vilket många hundar med smärta kan göra. Istället är två tänkbara anledningar att han antingen är inne i en vansinnigt sen spökålder eller att han kapitulerar och låter mej och danne äntligen vara a head of him så att säga, och därmed resulterar det i en osäkerhet över att överlämna skyddandeförtroendet till oss.

Jag vill väldigt gärna tro att det är det sistnämnda, att han i en övergång har svårt att kontrollera sig i situationer där han förut tagit kommandot  och morskat upp sej nu istället väljer att visa rädsla, såsom fly, kissar på sej, viker undan och så vidare innan han inser att vi, jag och danne tar hand om problemen.

Viggo hade inte någon direkt spökålder runt den period den vanligen infaller och visserligen är han vansinnigt sen i sin utveckling men jag tror att detta kan hänga samman med att många hundar kapitulerar där gentemot sina mattar och hussar och lämnar över, från att ha varit valpig och inte fattat till att bli mer om sig och kring sig och sedan ödmjuka. Detta var då kanske något som inte gick som det skulle, jag visade mig förmodligen inte vara en ledare att lita på i vått och torrt ingav inte den trygghet som Viggo behövde känna och uppleva och han valde då att istället ta kommandot.

Jag kan också märka en skillnad på honom gällande ögonkontakt. Förut vek han inte en tum, utan var den som stirrade ut oss hur mkt vi än stirrade tillbaka, idags läget kan han vika undan blicken, vilket jag tycker visar på en större ödmjukhet än tidigare, då han ansåg sej själv vara herren på täppan no matter what

 Mycket tankeverksamhet pågår.