Labradårarna Viggo och Sting

Idag körde jag o Viggo för tredje dagen i rad vårt lilla träningspass. Solen lyser ute å jag var sugen på lite ny miljö. Istället för att gå till vårt inkörda fält tog jag risken att byta ställe. Vi traskade istället bort till himmelstalundsområdet och den lilla skogen med elljusspåret. Vi behövde ju verkligen inte elen idag men omgivningarna där är rent av perfekta för lite apporteringsträning i stan =)

Liksom jag väntat så innebar den nya miljön en del störning för Viggo. Det märktes främst när vi kom fram och jag inledde med inkallning och stanna signal. Han var galet ofokuserad och allmänt disträ. Istället för att bråka fick han gå lite fint vid sidan innan jag kopplade och höll honom kort och nära utan några utsvävningar. Mest för att demonstera mitt ledarskap en aning. Vi gick en bit in och upp för ett berg åsså ner igen, hela tiden med Viggo tajt kopplad vid min sida. Efter ett tag hade han fin kontakt och vi gjorde ett nytt försök med inkallningsövningarna.

Denna gång var han alert och med på noterna. Slutsatsen som jag kan dra av detta är att när vi kommer till nya ställen nu i början ska jag låta honom vara kopplad lite längre, så vi kan kolla av området tillsammans för att sedan gå vidare när intresset för miljön släppt en aning och fokus igen ligger på mej och vårt samarbete.

I o med att dagens miljö bjöd på lite mer utmanande skogsmiljö. Blev det naturligt en stegring i svårighetsgraden för viggo. Ingen enorm men märkbar. Allt var inte längre lika synligt. Linjetaget blev inte utmed en lika rak och tydlig linje utan han fick idag pröva att gå på mitt tecken ordentligt. Första skicket gick han inte tillräckligt långt ut utan han göra ett litet närsök. Helt okej, då det är lättare att träna det när det kommer fram naturligt. Jag hjälpte honom på traven med ett uppmuntrande JA och närsökssignal, strax därefter hade han fått nos på den.
Nästa skick var rakarare och renare, rätt ut på dummien direkt. Inget problem inte heller när jag backa en aning och han fick ett längre skick. Linjetagen känns verkligen superbra, här är vi på god väg!

Avslutade med tre enkelmarkeringar. Idag var terrrängen lite svårare som jag önskat och markeringen var inte synlig efter att den landat. Vad jag kan se så går Viggo mycket på minnet, den första tog han direkt (den låg relativt nära), den andra som låg en bit längre bort fick han söka lite efter då han först gick till platsen där den första markeringen landa. Kan inte avgöra om det är bra eller dåligt?! Vill ju ha honom att gå direkt ut på markeringen utan att behöva söka nämnvärt eller?!

Hmm aningens förvirrad här!

Hursomhelst det jag strävar mest efter, att få in dummien utan fjant fungerar så jag är supernöjd ännu en dag. Viggo visar att han mognat o jag på diciplin genom att ha tränat målmedvetet tre dagar i rad =)