Dag 1, weekendkurs med apportering och jaktlydnad; FÖRMIDDAGEN!
Dagen inleddes med en bilfärd ner till Karlskrona, inte hypertidigt men tidigt för att vara lördag. Väl framme var vi som beräknat först.. så vi hann mysa lite med seabirdsvovvarna... Sötisarna! Lite försnack i det seabirdska köket medan vi inväntade resterande deltagare.. strax före 10 så packade vi in oss i bilarna å begav oss till träningsplatsen.. Solen strålade å markerna var superfina, perfekt upplägg! Om än något lerigt nere vid bilarna som vållade lite problem för de tunga bilarna när vi skulle till lunchen men vi var starka å putta MEN vad gjorde det solen LÖS!
Efter att ha parkerat alla bilarna så begav vi oss sista biten till fots..Vi hade hemma hos Monika blivit uppdelade i två grupper, en med hanar å en med tikar. En kanonuppdelning, då behövde inte nån störas av nåt kommande eller föregående löp.. eller ingen hane behövde spänna upp sej å gruffa! Alltså var vi 8 hanar å inte ett enda gruffande försikom, inte ens den gång fyra vovvar kom lösa när vi förare tappade ögonkontakt, så kan det gå ibland å toppen då att inte ett gruff eller bråk uppstod, ingen som spände upp sej! Coolt tyckte vi allihopa!
Dagens övningar inleddes med jaktlydnadsövningar, för att se hur alla låg till å för att få upp koncentrationen hos hund och förare. Vi började med att gå fot i en ring runt instruktören Lene. Viggo skötte detta toppen, fin ögonkontakt å bra tempo. Sedan spred vi ut oss på ett led å övade kontakt sittande still samtidigt som en hund å förare sicksackade emellan de andra hundarna. Dett gjordes första gången med koppel. Efter det fick vi en och en kliva fram ett par meter ifrån ledet, koppla loss å gå fritt följ 20-30 m rakt fram å sen kopplade på vägen tillbaka. Lene kollade här kontakten mellan hund och förare. Även detta är jag nöjd med i mitt och Viggos samarbete, det enda jag önskar är lite mera fart.
Sedan tillbaka i ledet å när alla kört så upprepades ögonkontaktövningen med sicksackande och sittande utan koppel. En övning som många av oss tvivlade på vår förmåga att genomföra. Lene uppmanade oss därför att tro på oss å våra hundar.. tror vi inte på dem så kan de inte automatiskt! Så vi hade lite tro å testade. Å det gick, bortsett från ett tillfälle då fyra av vovvarna tog en lekpaus. Men sen pang på det igen å alla kunde genomföra även denna övning med glada miner! Viggo var en av de busa som tog lekpaus men kom fint när jag kalla in å höll fokus igenom hela övningen sen å när vi skulle gå fot löst så gick han superfint intill mej med full kontakt utan några utsvävningar. Nöjd trots pausen i sittandet =)
Efter en kort fika så var det full fart framåt igen.. Vi började trampa igång huvuden å tassar genom lite möten på två led ibland gick vi vidare förbi varandra å ibland så kommenderades vi att stanna å sätta hundarna på led mitt emot varandra... denna övning var toppen.. hundarna fick lära sej å koppla bort de som var runtomkring för det var tajt emellan dem å vi fick verkligen kämpa med ögonkontakten. Viggo kände sej lite obekväm å såg lite osäker ut första gången men efter en gång så insåg han att inget skulle hända utan de bara skulle sitta mittemot/breve varandra. Detta upprepades ett antal gånger å tillslut så såg inte en enda hund obekväm ut utan alla höll fin ögonkontakt med sina förare som om inget annat existerade.
Efter en kort brainpaus för hundar och förare så var det dags för fokusering igen. Denna gång en stadgeövning. Med hundarna sittande i fotposition vid våra sidor placerades vi två å två mittemot varandra.. för att kasta en dummie till varandra, några tappades mitt framför viggos nos men han tittade gulligt upp på mej.. Duktiga pojken! Detta var en riktigt bra övning som man kan göra fler än två .. då blir det med random i kasten å hundarna får då kämpa mer med motståendet.
Sista övningarna för dagen inkluderade dummies. Hmm hur skulle detta gå undrade många av oss. Viggos å mitt samarbete i just apporteringsbiten är långt ifrån bra. Han vill hellre leka med dummien själv.. fast han pockar på min uppmärksamhet. Men på Lenes inrådan så gav vi det en chans. Lene gick iväg å jag satte Viggo i fotposition utan koppel o kommenderade stanna kvar. Lene skicka upp en dummie i luften å jag kommenderade apport till viggo som for som ett skott ut mot dummien, plockar fint upp den... SEN spricker det. Viggo tar dummien å kör sina vanliga varv, jag är rolig å stojjig.. men ni som sett viggo vet att det inte funkar någe vidare bra så Lene å jag stoppa lite is i magen å sket i honom bokstavligen talat. Så medan de andra stod kvar å väntade så vandrade jag å Lene omkring medan viggo for omkring som en skållad råtta. Suck! Men med is i magen å total ignorans från vårt håll så kom viggo fram till oss å lät sig kopplas.. Han fick behålla dummien ett tag å vi gick tillsammans runt lite i koppel innan jag bad om den. Å då lämnar han utan problem över den till mig. Ëfter att de andra kört klart så var det hög tid för lunch.
Vi begav oss tillbaka till bilarna som verkade gojjat ner sej själva i leran för att åka hem till Monika för att mätta magarna! Efter att som jag tidigare nämnt knuffat på bilarna upp ur geggamojjan så kom vi iväg.
Efter att ha parkerat alla bilarna så begav vi oss sista biten till fots..Vi hade hemma hos Monika blivit uppdelade i två grupper, en med hanar å en med tikar. En kanonuppdelning, då behövde inte nån störas av nåt kommande eller föregående löp.. eller ingen hane behövde spänna upp sej å gruffa! Alltså var vi 8 hanar å inte ett enda gruffande försikom, inte ens den gång fyra vovvar kom lösa när vi förare tappade ögonkontakt, så kan det gå ibland å toppen då att inte ett gruff eller bråk uppstod, ingen som spände upp sej! Coolt tyckte vi allihopa!
Dagens övningar inleddes med jaktlydnadsövningar, för att se hur alla låg till å för att få upp koncentrationen hos hund och förare. Vi började med att gå fot i en ring runt instruktören Lene. Viggo skötte detta toppen, fin ögonkontakt å bra tempo. Sedan spred vi ut oss på ett led å övade kontakt sittande still samtidigt som en hund å förare sicksackade emellan de andra hundarna. Dett gjordes första gången med koppel. Efter det fick vi en och en kliva fram ett par meter ifrån ledet, koppla loss å gå fritt följ 20-30 m rakt fram å sen kopplade på vägen tillbaka. Lene kollade här kontakten mellan hund och förare. Även detta är jag nöjd med i mitt och Viggos samarbete, det enda jag önskar är lite mera fart.
Sedan tillbaka i ledet å när alla kört så upprepades ögonkontaktövningen med sicksackande och sittande utan koppel. En övning som många av oss tvivlade på vår förmåga att genomföra. Lene uppmanade oss därför att tro på oss å våra hundar.. tror vi inte på dem så kan de inte automatiskt! Så vi hade lite tro å testade. Å det gick, bortsett från ett tillfälle då fyra av vovvarna tog en lekpaus. Men sen pang på det igen å alla kunde genomföra även denna övning med glada miner! Viggo var en av de busa som tog lekpaus men kom fint när jag kalla in å höll fokus igenom hela övningen sen å när vi skulle gå fot löst så gick han superfint intill mej med full kontakt utan några utsvävningar. Nöjd trots pausen i sittandet =)
Efter en kort fika så var det full fart framåt igen.. Vi började trampa igång huvuden å tassar genom lite möten på två led ibland gick vi vidare förbi varandra å ibland så kommenderades vi att stanna å sätta hundarna på led mitt emot varandra... denna övning var toppen.. hundarna fick lära sej å koppla bort de som var runtomkring för det var tajt emellan dem å vi fick verkligen kämpa med ögonkontakten. Viggo kände sej lite obekväm å såg lite osäker ut första gången men efter en gång så insåg han att inget skulle hända utan de bara skulle sitta mittemot/breve varandra. Detta upprepades ett antal gånger å tillslut så såg inte en enda hund obekväm ut utan alla höll fin ögonkontakt med sina förare som om inget annat existerade.
Efter en kort brainpaus för hundar och förare så var det dags för fokusering igen. Denna gång en stadgeövning. Med hundarna sittande i fotposition vid våra sidor placerades vi två å två mittemot varandra.. för att kasta en dummie till varandra, några tappades mitt framför viggos nos men han tittade gulligt upp på mej.. Duktiga pojken! Detta var en riktigt bra övning som man kan göra fler än två .. då blir det med random i kasten å hundarna får då kämpa mer med motståendet.
Sista övningarna för dagen inkluderade dummies. Hmm hur skulle detta gå undrade många av oss. Viggos å mitt samarbete i just apporteringsbiten är långt ifrån bra. Han vill hellre leka med dummien själv.. fast han pockar på min uppmärksamhet. Men på Lenes inrådan så gav vi det en chans. Lene gick iväg å jag satte Viggo i fotposition utan koppel o kommenderade stanna kvar. Lene skicka upp en dummie i luften å jag kommenderade apport till viggo som for som ett skott ut mot dummien, plockar fint upp den... SEN spricker det. Viggo tar dummien å kör sina vanliga varv, jag är rolig å stojjig.. men ni som sett viggo vet att det inte funkar någe vidare bra så Lene å jag stoppa lite is i magen å sket i honom bokstavligen talat. Så medan de andra stod kvar å väntade så vandrade jag å Lene omkring medan viggo for omkring som en skållad råtta. Suck! Men med is i magen å total ignorans från vårt håll så kom viggo fram till oss å lät sig kopplas.. Han fick behålla dummien ett tag å vi gick tillsammans runt lite i koppel innan jag bad om den. Å då lämnar han utan problem över den till mig. Ëfter att de andra kört klart så var det hög tid för lunch.
Vi begav oss tillbaka till bilarna som verkade gojjat ner sej själva i leran för att åka hem till Monika för att mätta magarna! Efter att som jag tidigare nämnt knuffat på bilarna upp ur geggamojjan så kom vi iväg.
Kommentarer
Trackback
