Labradårarna Viggo och Sting

Idag har vi haft fårträning på hög nivå, i ena hagen här har det kommit nya får upptäckte jag idag, de var liksom inte alls så vana vid varken folk eller hundar som de vanliga fåren är. Så när vi glatt traskade in så ställde hela flocken á 15 får Viggo som till slut vek ner sej så dant att han la sej på rygg med svansen mellan benen innan matten hann fram och kunde skingra flocken av får, som då istället valde att ställa Sting då var brevid mig och som intog en lite malligare framtoning och reste sin svans och ställde sej nos mot nos, med frågan ska ni lukta ska jag lukta typ.

ja nu vet jag det iallafall, att de nya fåren i den lilla hagen är vansinnigt nyfikna och malliga =) men mitt val idag var att korsa den fårflocken eller gå genom alla kor, så ja mitt val var inte så svårt och blir lika lätt nästa gång. Hellre får än kor.

På travbanan sen hade en Bagge eller en DET rymt från hagen vid stallet, men han lät sig inte lockas tillbaka av mej så jag meddelade bara gårdsägarna och traska hemåt!  Spännande promenad!

En orsak till detta är, hur jäkla snäll är Viggo egentligen och den andra är hur korkad är Sting?!

Särskilt när den som sitter på den andre ser ut att tänka, ursäkta men jag vakna just och vem fasen är det som ligger under mej!!

Oj oj oj!

Han kom ändå på själv att han kunde flytta ner sig lite, ja den svarte alltså för den gula han flyttar inte på sig i första taget, tro mej! Medan den svarta ändå ser ut som att, hallå ska ingen hjälpa mej att ta bort han som lagt sig under mej eller...

Underbara hundar! Den ena mer korkad än den andra!

Två rum med vattenskål =)

Behöver jag nämna att de trivs och att det fungerar jättebra!

Jo han startade med på prov häromdagen kan man kalla det, han startade på ett "chilla, vara passiv och avslappnad bland andra hundar prov". Han fick godkänt stundtals hämtade han upp sig och jobbade till sig ett mycket väl godkänt. Så fort jag sätter mig ner och han kan stödja sig på mig bokstavligen talat så är han coollugn, lägger sig ner med huvudet i knäet och typ sover.

Men att behöva vara själv kvar på marknivå när jag står upp i samlingar med andra hundar är mycket jobbigt i Stings liv just nu. Vare sig det är i en tävlingssituation eller vardagen. Jag tror att mycket beror på hans ålder just nu, jag märker av att han är inne i en ordenligt könsmognadsperiod. Så vi jobbar vidare på att bli säkra i sådana omgivningar och trygga i oss själva.

Han är mycket hund just nu och jag måste se till att hålla den massan på rätt sätt just nu, det gäller att ha tungan rätt i munnen =)

I lördags var det dags för det årliga Lilla Retrivermästerskapet, jag valde av flera anledningar att inte starta Sting, men hussen gav sig ut på banan med Viggo.

Många kända ansikten var på plats och en stor eloge till provledningen som styrt och fixat inför LRM 2010, och som genomförde dagen på ett kanonsätt. Glada miner, en härlig och avslappnad stämning och trevliga funkisar och provledning.

Viggo och hussen gick ut som första startande efter lunchpausen. De var taggade till tusen, kolla själva;

Hur gick det då, jag som matte till Viggo tyckte att han med sina förutsättningar gjorde ett kanonjobb. Jämför man med förra årets LRM, så har den stora biten samarbetet och följsamheten verkligen förbättrats. Danne behövde inte jobba in Viggo på samma sätt som förra året utan Viggo vände mer spontant hem med viltet och plockade dem med varierad spontanitet.

Det som de tappar på är vilthanteringen, men den har inte heller lagts fokus på under året utan vi konstaterade pinsamt nog att sist Viggo arbetade med vilt var på förra LRM. Därav tycker jag att jobbet var bra. Han knäckte tyvärr en svart pippi (ja jag är usel på vad det var för nån) på landmarkeringen, det var den första för dagen, andra markeringen gick bättre. Jag tror att det är ovanan som spelar roll där. Vi får se hur hussen väljer att gå vidare. Han blev rejält peppad iallafall. Många vilt fick han fint i handen. Vattenmarkeringarna gjorde Viggo exemplariskt, snabb ut, rakt på, greppade direkt, vände hem och simmade fort in och bar hela vägen upp till Dannes hand. Det är en vinst i sig.

Söket som tidigare varit en av Viggos stöttestenar, fungerade ok. Han hade en fin fart och sökte motiverat hela tiden men även här ställde ovanan på vilt till det och han hängde över vissa vilt, på dem som Danne såg kunde han peppa på, de andra gick han ifrån enligt domaren men återvände sedan och tog in dem.

Jag tyckte att det var kul att se dem, de har utvecklats massor på ett år och det är kul att se Dannes motivation och träningssug komma tillbaka. Det är huvudsaken tycker jag. För han och Viggo är min och Stings bästa träningspartners och vi vill inte tappa dem =)

Min livskamrat, min träningspartner, mitt allt!

(mitt under söket)

Vi passar även på att gratulera alla nära och kära som uppnådde fin fina resultat på papper eller för en själv! Bra jobbat!

Vi är hemma igen, hundarna har haft det toppen och vi med, ångrade emellanåt att de inte var med men när vi åkte på båten dit och hem insåg jag varför!

Det kommer en gotlandsresa för dem med.

Vi  lever förresten, och tränar och står i, men tiden hinns inte med så bloggen får vila lite längre stunder ibland.

Ta hand om er!