Labradårarna Viggo och Sting

Idag har varit en tung dag med begravning av min faster, så jag kände att jag behövde få lite uppladdning av batterierna så vi kidnappa Moa och grabbarna å åkte till vår lilla pärla i skogen. Där fick hundarna lite kravlöst liv till skogs o vid vattnet, vi mattar kunde bara njuta av fina hundar, underbar natur, härlig kvällssol och goood FIKA. För även om man inte tränar så måste man fika =)

Resten får ni i bilder.....


En lus som rullat sej på en bränd pinne =)


Finns det hjärterum finns det stjärterum =)


Ett påsk-djur som inte kommer upp...


Snygging spanar!


Mine, Mine, Mine....


Tre grabbar på led!


Tiggarlus..


Älskar denna bild, magen ser så mini ut =) NÖJD!


Pilutta dej!


Snabb, snabbare, snabbast!


Åsk-djur som smälter in i naturen!


Mattes prins!


Fina lusen, med sin nyvunna mask!




Spanarhunden igen!

Viggo har ordet, Viggo tacka för alla Grattis! Viggo GLAD!

Här är det jaktträning för hela slanten! Gäller att köra på när man har ångan uppe =) Denna veckan har Viggo fått tre träningspass, alla har gått riktigt bra. Vissa delar som inte fungerat men det är ju så man kommer vidare. Två av passen har dessutom hussen varit förare på.

Jag var med på ett av dem som fotograf o kommentator =) Kul å se dem jobba, men det svider lite, konkurrensen ökar, pressen ökar men det är superkul å se att Viggo faktiskt kan föras av två personer utan problem. Veckans pass har innehållt linjetag, synliga och dolda samt vatten- och landmarkeringar.

Det känns att jag utvecklats som förare efter jaktinternatet och att jag vågar utmana mer, vågar öka svårighetsgraden, vet mer hur jag ska korrigera och när. Fokus under passen har varit just dirigering, styrbarhet och korrigering. Emellan momenten har vi fört Viggo löst, för att träna transporter. Enda gången som kopplet åkt på är under transporten till vatten, där är han ännu för het. Så där har vi en del att jobba på! Försöker att lägga linjetagen i olika områden en bit ifrån varandra för att få lite transportsträckor.

---

Så till dagen då, Viggo hade bakat kladdkaka till hela gänget, duktig hund va =) Solen sken med full styrka o härliga gänget var lika härligt som alltid=)

Dagens övningar då. Gjorde först två linjetag i "linje"liknande terräng, det ena synligt och det andra på samma ställe dolt. Detta var helt ny terräng för viggo som han aldrig tidigare undersökt. Något som visade sig på hemvägen, han avvek från linjen och nosa (med dummien) o sen hem till mej. Träning träning i nya områden alltså. Det dolda, var superhärligt att se honom, han litar på mitt ut.



För att utmana oss lite, så fick han även två dolda i en helt ny terräng. Här var han superduktig. Hängde sig lite i sankmark med mycket viltvittring men gick vidare ut på min uppmaning. Andra gången avvek han aningen från min linje då korrigerade jag, för att sedan när han var på linje snabbt berömma och fortsätta uppmana UT.



På vatten fick han först en låång markering som husse kastade från en udde, här slog det lite över på Viggo. Han vände upp mot mej men vände sedan igen å gick upp på udden, efter pepping och stöd samt lite retning så gick han ner i vattnet o simma hem mot mej igen. För att lyckas så kastade vi dummien mellan mig och udden andra gången å då vände viggo upp fint. Mera träning på sådana saker alltså.









Summa sumarum, det börjar bli riktigt kul att träna apportering med Viggo. Nu kan vi äntligen *peppar peppar* fokusera på momenten o inte på inlevereringen. Därmed kan vi öka svårigheten i vissa moment och samt börja träna mer på andra moment såsom söket och markeringar.

Vad söta ni är allihop som kommenterade lilla magen! Mini i magen, verkar faktiskt må riktigt bra av att mamma rör på sej. Det är när jag sitter å slappar graviditetskrämporna smyger sig på, såsom taskig andning, ryggvärk åsså vidare.. Så länge jag rör mej i ett behagligt tempo så går det fin fint än så länge *peppar peppar*, men lovar att dra ner på tempot om Mini inte verkar uppskatta det =)

Här kommer den utlovade bildkavalkaden från helgen...

Tiden jobbar fortare än vad jag gör.. hinner inte lägga upp bilderna idag. Dåliga jag, ska göra mitt allra bästa för att få upp dem imorn..

Under tiden får ni ett smakprov från helgen uppblandat med ett specifikt önskemål.....





Magen har hängt med bra under helgen, lite klurigt med linjetag, man kommer inte så långt ner direkt så stackars Viggo får en fladdrig arm högt upp att gå på =) Annars verkar Mini varit nöjd i helgen, lämnade över en transport o en markering till Danne. Markeringen, jaa danne å Viggo hade kapplöpning till dummien, ett försök att se om Viggo kunde piggna till i lördags.

Efter en god natts sömn, vaknade vi hela flocken pigga o glada, redo för en ny dag! Nåja, hunden var definitivt sig själv igen! UNDERBART! Hussen o matten har nog sett piggare ut men vi hängde i! Denna dag var min o Viggos dag o vi fick verkligen visa vad vi går för! Han gick super bra. Var underbar att föra o trotsmonstret verkade ligga i koma!

Söndagens träning bestod till stor del av konsten att dirigera sin hund. Linjetag med stopp stod främst på schemat, samt linjtag med terrängbyte (över en stig). Eftermiddagen ägnades åt lååånga linjetag med duva.
Vi inledde som vanligt med en lös hund under jaktfot promenad bort till träningsmarkerna. Här undrade Sven vår ena instruktör, varför Viggo var så på, han menade på att jag inte höll fokus på honom. Något som de som kände Viggo menade på att, så här är han! Detta är hans riktiga jag å att jag var me på honom än igår =) Jag var helt slut när vi kom fram till träningsområdet. Fick definitivt jobba idag! Men det gick bra! Fram kom vi o jag hade visat för Viggo att jag bestämmer även idag!

Väl där inledde vi dagens övningar. Det var svåra övningar för Viggo och mej. Stoppsignalen är låångt ifrån befäst för vår del. Dessutom med en så stor retning som en dummie. Vi fick först hjälp av Sten som ställde sig på dummien om hunden inte stannade på signalen. De hade markerat vart vi skulle stanna hunden. Gick den förbi, var det bara att kalla in och göra igen, ända till man lyckades.. Trodde aldrig det skulle gå men med viss bestämdhet och diverse hjälpkommandon så fick jag till ett snyggt stopp. För att sedan kunna sända honom med ett UT mot dummien igen. Det var nog inte någon hund som inte började tveka på mattes UT kommando när de gång på gång fick möta stora farliga Sven =) Efter några sådana repetitioner var det dags att utan Sven klara av detta. Trodde helt ärligt att vi var chanslösa, men Lene intalade mej att jag skulle lita på min hund och behålla mitt lugn. Å se så bra det gick! Efter lite trälande och tragglande var vi där, dummien fick vara ifred längst ut på linjetaget och Viggo stannade på min signal. WOOOW!! Detta var ett framsteg om nåt. Mitt i allt så insåg jag även att jag kunde rycka i trådar och trampa på nerver som förut satt igång viggos trots. Igår kunde jag göra detta utan att trotsmonstret vakna. Förmiddagspassets sista övning, linjetag över en "mindre väg" in i ny terräng, klarade Viggo galant. han upplevde inte denna väg som något hinder utan gick snabbt och snyggt rakt ut i terrängen och hittade sedan dummien under ett närsök. Denna övning gjorde vi två gånger med ökade avstånd.

Förmiddagens upplägg:
Jaktfot, lös hund
Linjetag, ökade avstånd, föraren la själv ut dummien
Linjetag med stoppsignal och utkommando, med och utan hjälp, föraren placera ut dummien
Linjetag, över "väg" in i ny terräng, föraren placera ut dummien

Lunchpaus

Jaktfot, lös hund
Linjetag, långt och med duva som föraren själv la ut

Även linjetaget med duva gick bra, Viggo hängde upp sej på ett ställe där en av hundarna lagt ner fågeln ett par gånger, men på mitt stöd fortsatte han ut och kunde sedan söka i rätt område. Greppade utan tvekan, släppte dock nån meter framför mej, kommenderade honom att ta upp den och sedan lämnade han den fint i min hand!

Dagen avslutades med prisutdelning i respektive grupp. Viggo och jag erhöll ett hederspris för stora framsteg, fin utveckling och bra kämparanda! Superkul! Söndagen kändes suverän! Är galet peppad att träna på nu! Med nya övningar och i vissa fall ökad svårighetsgrad om allt fungerar. Trötta satte vi oss i bilen och rattade den mot Norrköping. Volvon är underbar å köra långa sträckor! Går som på autopilot =)

Bilder kommer under kvällen i ett eget inlägg!

I helgen var det äntligen dags för årets efterlängtade jaktinternat nere i Orrefors, i Labrador Blekinges regi. Där har ni en klubb som kan organisera! Tusen tack för ert enorma jobb!

Vi anlände redan på fredag kvällen, fick vår rumsnyckel och insåg att vi skulle dela rm med två hundar. En femårig tik o en ettårig hane. Aningens fundersamma inför nattens prövning, men Viggo verkade inte bry sig nämnvärt om vare sig tiken eller hanen. Trodde vi. Unge herr Viggo visade sig på lördags morgonen inte sovit särkskilt mycket. Han var galet loj, dämpad och allmänt inte med. Svansen bara hängde, öronen slokade o benen orkade knappt gå. En oroad matte började fundera. Okej, han hade inte sovit så mkt men det var något mer. Fästingmedlet!! Han fick i torsdagskväll fästingmedelsdroppar i nacken. Dessa hade förmodligen gett honom en mindre förgiftning. Lene (en av våra instruktörer) även veterinär, undersökte honom, o tyckte att han var aningens blek i slemhinnorna, men för övrigt var han okej, bortsett från hans dämpade beteende. Denna hund hade ni som känner Viggo inte känt igen! Jag visste inte hur jag skulle föra honom o att han var såå seg slog mej inte förrän senare under dagen. Jag tänkte mest, skönt han är lite spak vågar inte tramsa, är inte så cool när allt kommer omkring.

Jaktlydnad:
Jag var fast besluten för att denna helg skulle funka utan trotsmonstret. Så jag gick ut ganska hårt redan på lördagsmorgonen o visa vem som bestämde. Konsekvent och snabb i korrigeringen. Redan efter ett par meter in i skogen skulle vi koppla loss alla 7 hundar och föra dem lösa till träningsplatsen. Detta är ett kännetecken att man tränar för danska instruktörer. Utan koppel för man hund. Man litar på sin hund o man ägnar hunden all uppmärksamhet och inget annat. Viggo hade ett fint jakt fot, tramsa inte nämnvärt och var riktigt skön att föra så långt. Vi fortsatte sedan med slalom mellan lösa och med lös hund, inte heller här några problem. Chockad! Sedan hade vi en stadge/kvarstannande övning, där alla hundar lämnades på ett led och mattarna gick ut i skogen. Denna stegrade sedan i svårighetsgrad då vi nästa gång lämnade alla hundar med en varsin dummie i handen som vi la ut på ett ställe för att sedan skicka hunden på ett linjetag.

Apportering:
Nu började apporteringsbiten, men hela tiden ful fokus på hunden då de alla fördes lösa hela tiden. Detta linjetag stördes av att en stor störning, då tävlingsgruppens deltagare marcherade förbi oss med våra hundar där på stigen. Viggo hade inte kläm på dummiesen efter detta. Här började jag ana att allt inte stod rätt till. Viggo hade ingen fart i benen, men tänkte att han har bara glömt övningen, å är inte tillräckligt motiverad. Gick ut o visa å skicka sedan å Viggo lunkade ut, stanna halvvägs o vände igen. Helt utan driv. Å så såg det ut hela lördagen, jag började tappa motivationen o gråten var inte långt borta. Visste ju att många av de grejerna vi gjorde var svåra, men jag förenklade dem i de flesta fall till Viggos nivå, å ändå fanns ingen gnista apporteringslust hos Viggo.

Började undra om jag gått ut för hårt på honom, och sänkt honom så galet mkt att han inte "våga" men insåg att nää det går inte med Viggo. Positivt med dagen var att jag fick visa att jag bestämde, vi gav inte upp och i slow motion kunde vi genomföra det mesta. Någon vidare apporteringsträningen, fick vi inte ut, men ledarskapsträningen kändes riktigt bra. Men jag ville ha min hund tillbaka, den hunden jag är van att föra, den hund jag vet kan detta. Lene som sett Viggo förut insåg att detta inte var rätt hund, Sten som inte sett Viggo förut tyckte att han var dryg å jävlig mot sin matte som tydligt visa att han fatta men som inte utförde momentet. Så med viss bestämdhet så genomförde viggo alla moment under dagen. Något somjag trots allt så här i efterhand tror jag var nyttigt. Att han insåg att matte menar allvar, man lyder matte no matter what.

Dagen bestod även av markeringar med skott, där alla sju markeringr först fick falla med skott, sedan bestämdes det vilken hund som skulle jobba. Detta är nåt som Viggo inte är van vid, att inte få "sin" utan få markera alla. Sedan gjordes det mycket linjetags/dirigeringsövningar under dagen. I linjetagen så var det nogrannhet och rakhet på sträckan ut som var det viktiga. Varje gång hunden avvek, nejade man och tog tillbaka och skickade om, tills hunde gick rakt. I närheten av dummien fick vi även träna på närsök.Ett mycket bra träningsupplägg, med för oss en hård start, då det visade sig att intstruktörerna tagit för givet att alla någon gång startat nybörjarklass... så träningen var en "mjukstart" inför öppenklass. Så det var ingen låg nivå, nivån var definitivt högre än vad både Viggo o jag är vana vid. Men å så lärorikt.

Övningarna och dagens upplägg ska jag försöka skriva ner här:
(hela tiden stadga i form av att hundarna satt lösa i väntan på sin tur.)

Jaktfot
Stadga
Jaktfot
Stadga med förarretning
Stadga med förar och dummieretning
Stadga med "många hundar och förare-retning"
Linjetag med 7 dummies på en rad, där ovanstående retning varit emellan förberedningen och skicket, samt att för vår del hade 6 hundar jobbat före.
Markeringar alla 7 dummies kastades ut, en hund valdes ut i taget
Markeringar samma som ovan men med skott

Om minnet inte sviker så tog vi lunch här!

Jaktfot
Linjetag på stig alla sju dummies ute
Linjetag då förare placerat ut två dummies (olika avstånd)
Linjetag i terräng sju dummies
Linjetag, då förare placerat ut dummie
Stadga hela tiden med passiv hund!

Tack för idag slut för idag! Eftermiddagsfika, ca 40 förare och hundar på en grässmatta, vissa mer eller mindre avslappnade. Viggo och husse somna under gran i skuggan =)

Trötta hundar, trötta förare, tunga huvuden men ack så glada över dagen!
Viggo var inte på topp gällande träningen, men något som glädjer mej enormt var att trotsmonstret även var sovande, jag kunde korrigera utan att han bralla ur, jag kunde pressa honom utan att han slog över. Skönt å se resultat av att jag förbättrat mitt ledarskap.

Bilder, och del två kommer i egna inlägg.

Idag har Viggo o jag tagit det lugnt på ute fronten, två rundor som gått sakta sakta i koppel, mini i magen har börjat att tycka att jag håller ett lite för högt tempo. Så igår kommenderade Danne mej till soffan med en ordination om att stanna där hela kvällen å försöka vila idag med.. Lätt för honom att säga! Lyckades riktigt bra igår, en skål med godis o jag var fast. Idag har jag gjort minimalt rörelsemässigt, bortsett från hundpromenader, stundtals sniglandes fram o stundtals i ett okej tempo =)

Så för att Viggo o jag ska komma i form till helgens jaktinternat så har vi tränat lite dirigering inne. Klurigt det är med dirigering. Svårt med kommandon, vad jag egentligen vill med kommandona osv.
Idag tränade vi stoppsignal på kort avstånd, samt dirigering höger och "bakåt". Stoppsingalen tränade vi idag med lite fart. Parkerade viggo i vardagsrummet å kallade in med ett "kom då" för att inte mixa en massa signaler. Ungefär halvvägs till mig så blåste jag stoppsignal å gav honom hjälp med ett handtecken. Finns självklart en viss tvekan från Viggo, men konstig vore annars då vi inte tränat detta så mycket, men det känns bra, vi är på rätt väg. Jag har bestämt att jag vill att stoppet betyder, att sätta sig rätt vänd mot matte, för att invänte vidare instruktioner. Sättandet för att Viggo behöver lite tyngd i kroppen för att kunna ta in mera instruktioner å inte segla iväg utan att tänka till!

Rörande dirigeringen hade jag lite klurigheter med vilket kommando förutom kroppspråk jag ska använda mej av. Efter lite klurande o några olika försök så bestämde jag mej för att  använda UT kommandot men tydligt visa med handtecken (i början kroppstecken) åt vilken riktning. Idag prövade vi lite höger dirigering samt lite "bakåt" med hjälp av en dummie som dragning. Samtidigt fick vi dessutom lite träning i att mysa utan att bry oss om dummien vid avlämningarna. Provade med att bara ha en dummie åt det håll jag ville att han skulle gå, men la även in lite störning i att ha en åt varje håll men bara skicka åt ett håll, per övningsstund.

Känner mej mkt nöjd med dagens miniträning! Viggo var rejält peppad, det är inte ofta vi tränar inomhus men viggo tänder till på alla cylindrar å man får full fokus. Det märks därmed att träningen ute med andra eller själva innebär mer störning än vad man kan tro för Viggo. Inget som stör hans fokusering. Man lär så länge man lever! Inne är min hund väääldigt lydig och styrbar. Konstigt att det liksom inte är samma hund ute.. lustigt =)

Idag åkte Moa o jag till skogen med våra gula grabbar. Dagens upplägg var lite individuellt för varje hund. Viggo och jag skulle nöta lite jaktlydnad och apportering medan Moas grabbar fick ett varsitt spår.

Inledde med en rastningsrunda med Viggo som mynnade ut i några lydnadsövningar, transporter, inkallning och stoppsignal. Transporterna var helt utan störning egentligen. Bara jag Viggo o skogen, de fungerade bra, han försökte sej på att kissa några gånger men korrigerades snabbt.

Inkallningssignalen, är han mycket alert på under sådana förhållanden, o det är bara att nöta vidare, belöna supermassor så den även sitter vid tillfällen med mer störning.

Stoppsignalen, är den som fortfarande är i ett inledande stadie. Jag klickade lite idag, men måste klicka oftare o mer regelbundet för att få nytta av klickern i detta läge. Han fick först min hjälp, genom att vi transporterade oss, då med Viggo vid sidan o jag gjorde en halvhalt vid signalen o fortsatte sedan ett par steg. Detta är lite klurigt då jag godisbelönar från mig, då han gärna smyger med mej ett par steg. Det fungerar bättre då han är "fri" i koppel strax framför mej då han på signalen vänder upp mot mej och sätter sej mer direkt. Ska hädanefter belöna spontana kontakter på avstånd mer och ge handtecken för ett sättande och samtidigt som det fungerar ge signalen åsså belöna! Men den är på gång, inte helt omöjlig!

Apporteringsmässigt är jag mycket nöjd idag med. Han gjorde vad han är förväntad att göra utan trams och trotsmonster. Kändes riktigt kul! Detta med det korta korringeringskopplet.

Inledde med linjetagsövningar. Fick även chansen att träna lite närsökssignal då dummien låg lite dold. Vid linjetagen har Viggo dock en tendens att tjuva. Med moas råd, fick vi lite bukt på dem idag. Jag gjorde hela momentet utom skicket medan moa klicka när viggo satt kvar och jag belönade. Gjorde detta ett antal gånger med olika retningar å det gav resultat. Får göra detta lite då å då, för att plocka ur Viggo att på mattes knäböj och riktning går man och istället få in att det är först på UT man får gå! Linjetagen i sig fungerar riktigt bra, han tveka en aning efter alla stanna kvar övningar, något som dock inte är helt fel för vår del. Efter lite pepping och mera riktning går han fint ut.

Som avslutning gjorde vi även en enkelmarkering, som föll ganska nära Moa men lite lurigt ändå. Snyggt markerat av Viggo, snabbt och och in igen utan tvekan. Därför valde jag/vi att bryta här. Nästa gång får det bli fler repetitioner om det fungerar lika bra.

Förde Viggo "lös" med det lilla korrigeringskopplet hängande, nästa steg är att enbart ha ett halsband på, för att sedan till slut kunna "låtsas sätta på" ett halsband o slutligen klara oss utan dessa hjälper mot trotsmonstret. Idag var jag alert på Viggos signaler, korrigera ett försök att tramsa med en pinne i så tidigt stadie att det inte behöve bli en maktkamp. Nöjd och glad men inte mätt och avslappnad. Det krävs och kommer att krävas skärpa och koncentration från mig hela tiden.

...vi är tända! Idag har vi hunnit med massor, trots en slö förmiddag. Packade träningsväskan, laddad med två planer rörande apporteringen. En A-plan och en B-plan om den förstnämnda inte skulle falla väl ut! Men kanske räcker det att bara ha en plan så funkar träningen bättre, en plan med inte för stora förväntningar, en plan laddad med tålamod och gott humör. Idag innehöll den det iaf, å det fungerade.

Som de flesta vet så bor det ett trotsmonster i Viggo som tyvärr visar sig i tid och otid. Vissa säger på med linan, strunta i att träna apportering o andra säger stärk ledarskapet. Kom ihåg att han är i en ganska besvärlig ålder. Vill inte återgå till linan, men gjorde idag en kompromiss. Laddad med ett halsband och ett kort kort korrigeringskoppel, inget för viggo att trassla in sig i och kortare än ett vanligt koppel. Det var plan A. Att testa hur han reagera och fungera med det!

Han fick vara dubbelkopplad redan från bilen för att göra det så naturligt som möjligt. Höll eller tog aldrig i korrigeringskopplet, utan förde honom som lös när det vanliga kopplet var borta. Inledde med lite inkallningar från frikommando. Visade tydligt att jag hade gotte och att hos mej, vid mej nära mej så var det mysigt. Fortsatte sedan med att klicka lite miniapporteringar, struntade i att dummien hamnade på backen emellanåt, fokus låg på att vara nära mej å få beröm.

Fortsatte med ett antal linjetag utan någon stödlinje. Så kul att se att själva momentet faktiskt fungerar riktigt bra när trotsmonstret sover. Han går på min dirigering rakt ut, fick även chans att lägga in lite närsök idag då unge herrn inte hade huvudet på spets när matte la ut linjetaget. Även den verkade fungera, han slog på nosen och sökte fint inom ett litet område med pepping av korta närsöksignalen.

Avancerade sedan med att låta viggo få hämta några markeringar som husse fick äran att kasta. Eftersom jag förde viggo "lös" så lät vi markeringarna falla nära husse så ev knallning kunde stoppas, men här visade Viggo en fin stadga och gick inte förrän mitt kommando kom. Inga problem med inlevereringen här heller. Bestämde mig för att bryta träningen här. Nöjd och glad!

Där vi träna fanns dock en fårfålla, så husse tyckte vi skulle ta tillfället i akt att testa utan allt vad koppel heter, skulle trotsmonstret visa sej, hade jag enorma chanser att en gång för alla besegra det. Vi gick in, jag koppla loss o husse kasta en markering. En viss tvekan innan Viggo vänder upp, men inte värre. Körde tre gånger och tredje gången vände han snabbt upp och kom. Att lyda belönar sig, insåg nog unge herr Viggo. Smaskens med viltost!

Nu känns det hoppfullt igen! Vi kan, motivationen stiger direkt! Nu är vi på gång!

Till dagens historia kan vi även lägga ett veterinärbesök, påfyllnad av kennelhostevaccin, samt en check av det allmänna tillståndet hos Viggo. Som jag ana var det ett öra (det jag bett dem titta extra på) som hade både bakterier och svamp, så nu blir det örondroppar i tio dagar annars tyckte veterinären han såg riktigt fin ut. Hullet var kanon o munnen såg fin ut! Hjärta och lungor lät också bra! Kul! Vi fick även lite ormtabletter utskrivna, en annan variant än de vi hade sist, dessa behövs bara fyra av de vi hade sist skulle man mosa in ca 20 st i munnen på Viggo om det så behövdes. Hoppas dock att dessa ormtabletter även de får ligga oanvända tills de går ut!

Hallå, är det nån som vet vad som hände med våren?! Vi saknar den här iallafall! Med solen o värmen tappade jag orken en aning med träning, så nu tragglar vi lite ledarskap i vardagen o rör på fläsket genom diverse cykel och löparturer =)

Solen snälla kom tillbaka, jag behöver dej, fort nu, ska ju på internat snart!

Gårdagens glädje suddades ut en aning då jag på eftermiddagen fick det tråkiga beskedet att min faster gick bort igår. Efter en tids sjukdom.. även om det varit så är det ändå enormt tungt. Tankarna går till mina kusiner och framförallt pappa. Finns inte mycket för oss att göra mer än att finnas här! Jag mår ändå rätt bra under omständigheterna å vi försöker tuta på som vanligt.

Viggo och jag började dagen med en promenad till Sockerbagaren o köpte frukostfrallor, som Viggo stolt fick bära hem, under vissa restriktioner. Vi tränade transporter samtidigt. Att gå tajt vid sidan trots att man är så stolt över bytet att kroppen håller på att explodera. Gjorde även en mini-inkallning med brödet =) Denna gick strålande, var kanske endast två-tre meter emellan oss men han kom direkt in o myste, märk väl myste med mej med brödpåsen tajt i munnen. Bjöd fram den å var allmänt trevlig.


Nu kommer jag, se upp Viggo med bröd, Viggo med bröd!

Efter att ha intagit en god frukost, för både två och fyrbenta, slappade vi i soffan tills maten var smält innan vi nu precis gav oss ut för en motionsrunda. Grabbarna till fots denna gång och jag på cykel. Detta är en favorit hos Viggo att springa breve, inlines, cykel eller joggande matte/husse.


Husse och Viggo jobbar ifatt mej på cykel!


Å springer om mej som stannat för att fota!

Lite gråtråkiga bilder med mobilen, men ni tusan vad det är kyligt ute idag. Ha en fin dag ändå!

Idag packade vi in oss i bilen och for iväg till Ringarum för att gå anlagsprov i viltspår! Gänget som for iväg var Danne, jag och Viggo också Moa o hennes grabbar!

Det var en rejält laddad skara, som nu sedan oktober, haft detta prov inbokat men pga ett flertal missöden, de flesta stavas snö kors i taket kom vi äntligen iväg! Mötte upp Eva för att ta oss an våra spår. Oscar var först ut, sen var det Viggos tur! Denna gren är ju som de flesta av er redan vet, Danne och Viggos gren, jag är ju därmed bara administratör och sekreterare gällande viltspårandet =)


Viggo var rejält taggad o nosen fladdra i luften. Utan tvekan tog han sig an spåret som var lagt i en kuperad terräng med blandad mark, skog/berg/gräs. Första vinkeln hade haft besök av rådjur och diverse andra djur så här fick han ringa ordentligt och försäkra sig om att han var på rätt spår innan han kom ut åt rätt håll igen.


Viggo höll ett bra tempo, och brydde sig inte om "publiken" (domaren Eva, jag och Moa), spårade ett flertal gånger förbi våra fötter utan att notera att vi var i närheten. Viggo jobbade! Spåret fortsatte upp på en bergsklack, ömsom mossig ömsom flack, det var klurigt men viggo jobbade fokuserat och tog sig vidare.



Sedan fortsatte det ner för berget över en flack liten skogsväg in i tät barrskog, där klöven fanns gömd! Domaren Eva utbröt i ett spontant "Härligt jobbat grabben".


Väl tillbaka vid bilarna, kom beskedet att Viggo klarat sig. Han var godkänd i anlagsklass i Viltspår. Enligt domarprotokollets allmänna omdöme:

Därefter for vi vidare för att ta oss an Lucas spår som var på ett annat ställe. Lucas fick även jag och danne se spåra. Han är så cool ser stundtals ut som han är ute o strosar men har full koll, hux flux var det spåret slut!


Vilka grabbar vi har, tre godkända gulingar, på en och samma dag! Nu väntar öppenklass för spårhunden Viggo! Se upp i skogen nu kommer vi =)

Obligatoriskt gruppfoto, sekreteraren bakom kameran såklart =)

Ja detta har varit en lugn o skön helg, med tid för varandra! Känns som om Danne o jag sprungit om varandra en längre tid nu! Så denna helg har vi umgåtts lite. Igår sov vi alldeles för länge, men ingen var ledsen för det, for sedan iväg på match ute på landet. Viggo o jag underhöll oss med en långpromenad (i mina nya mått mätta), tränade lite dirigering (höger) Viggo tiggde korv av allt och alla åsså blev det ca 90 min passivitet för Viggo o mej. Nyttig träning för oss båda! Två blondiner med myror i brallan kan behöva slappa ibland.

Idag har vi först gått en runda med Johanna och tillhörande pälsdjur. Sedan slappat en lång och välbehövlig stund hemma för att sedan fara iväg till skogs hela familjen! Husse har verkligen en helt annan hund än jag! Shit vilken skillnad! Natt o dag! Nu väntar en ny vecka! Känner att det har gett resultat i att bestämma mer inne, säng och soffa är mina, det har blivit skillnad. Nu får jag tajta till mig ännu lite till. Inte glo så mycket på Viggo, låt honom kämpa mer för uppmärksamheten och berömen!

Jaa det är Viggo det! Här sitter jag o mumsar i mig frukost, Viggo får som vanligt vacker vänta på sin tur, men han kan inte riktigt låta bli att försöka se ynklig ut emellanåt.. Ligger å glor besviket på mej o.s.v...

Men så helt plötsligt så sätter han sej tätt tätt framför mej å börjar hicka helt frenetiskt. Det hör till historian att jag vet av erfarenhet från när han var liten parvel att när han fick riktig hicka så hjälpte det om han fick en liten godisbit. Därmed har jag fortsatt med det..

Så nu har Viggo alltså tagit till knepet att fejka hicka för att få käket snabbare! Smart eller hungerbarn, välj själv! Jag sitter här å småfnissar. För när han inser att jag inte tänker falla för hans fejkade hicka så slutar han direkt å lägger sej ner med en suck!

Viggo, viggo.. vad ska jag göra med dej =)

Idag fick han dessutom tillåtelse av Husse att lägga sig i sängen när hussen gick upp, något som resultera i att matte vakna med en Viggo fullt utfläkt på rygg med alla fyra ben o tassar i luften å huvudet lite böjt, läpparna hade fallit tillbaka för han sov så avslappnat trots benen i vädret =) Ganska rolig syn! Två goda skratt på en dag!

Jo just det.. DATAN överlevde sin sjukdom! Ingenting försvinner aaaallt finns kvar!!

---

Uppdatering:

Min hund har taskig kondis eller så är han inte van vid värmen.. hmmm.. eftersom jag börjar känna mej lite tung så blir det ju inte direkt samma tempopromenader som förut.. därför bestämde jag mej idag för att ta en cykelrunda med Viggo. Ojj vad han flåsa o sacka efter.. sänkte farten rejält. Måste kanske börja lite lugnare å senare öka farten.. så småningom.. Detta kändes dock som en bra lösning för tillfället.. en runda för att göra morgonbestyr hem o äta .. låta magen bearbeta maten åsså en motionsrunda senare! Det är nog nåt för oss!

Vi är datalösa! Datan var kaputt trasig död när jag kom hem igår.. Håller tummarna för att hussen löser det idag! Allt är fint med oss annars, Viggo o jag trälar vidare! Med både framgångar och motgångar!