Labradårarna Viggo och Sting

Lilla Viggo är fortfarande förkyld och huklig! Snorar o nyser, å näsan den rinner. Han har inte nån feber men är aningen dämpad inne o innan han kommit igång, annars märks inte mkt.. Mer än att det hörs att han är täppt när han andas genom näsan..

Stackars liten, matte tycker synd. Nån som har något huskurstips??

Idag jobbar matte kväll så idag blev det ett miniträningspass under morgonrundan som sådana dagar infinner sig relativt sent =)

Det snålblåser och småregnar ute men det såg jag tack o lov inte förrän jag var ute, då hade jag nog skippat träningsgrejerna men lurad! Då var det bara å köra!

Vi höll till på det gamla vanliga fältet. Ökade svårighetsgraden lite idag o nötte lite stoppsignal. Svårighetsökningen kom i att jag tjonga iväg dummien lite mer retsamt och längre under vår samarbetsövning. Vilket jag trodde skulle locka till lite mer bus. Men icke! Samma härliga attityd ut och in fort som attan!

Lite mer klurigt gjorde jag det i att på markeringsträningen som är klurig på egen hand gick jag ifrån en bit å kasta dummien så den skulle komma längre. Här fick jag lite attityd skillnad. När jag inte blåste inkallning fick jag en liten loop bakom mej åsså avlämning, men när jag blåste inkallning kom han direkt. Ökade även med att inte ta emot på huk utan ta emot stående! Kanske bidde lite mkt! Vi löste det utan tjafs men som sagt en liten attitydförändring.

Gjorde även en ny variant av linjetagsträning/ut träning. Satte Viggo gick ut ett par meter la dummien. Kommenderade gå fint och gick ifrån dummien. Efter en bit vände vi upp å jag skickade honom på ett ut kommando. Inga problem mer än att vända ifrån dummien. Men vi klarade det.

Stoppträningen inledde vi lite med, att han fick hjälp i att jag stannade samtidigt som jag blåste stopp. Sedan utökade vi när vi tränat klart. Satte honom framför o backade lite, släppte iväg med ett jaa, å blåste stopp o gjorde handtecken. stopp sträckan är lite lång men han börjar haja. Vi är på rätt väg.

Nu blir det tråkdag för Viggo, ensam hemma till husse anländer!

Jag har hostat o snörvlat i lite mer än fyra veckor nu. I en veckas tid har mamma tjatat att jag ska ringa öron-näsa-hals läkaren o boka tid. Jaja säger jag det går över.. men idag tröttna jag å ringde farbror doktorn. Så var det ordnat onsdag är det dags!

Danne har med hostat i cirka två veckor o nu till råga på allt har Viggos lite slöa beteende börjat få en klarhet.. Han är ju med sjuklig. Han har varit lite slö sista veckan tycker jag men inte tänkt mer på det.. Men så igår började han nysa o ögonen rinna på honom.. Liten då! Tycker så synd om honom, hur ska det bli med ett sjukt barn?!

Så nu är vi familjen förkylda! Men vi hänger i!

Idag har samma gäng som förra helgen varit ute i skogen o apporterat lite. Så härligt! Solen lyste dock med sin frånvaro så våra fotomodeller till hundar fastnade inte så värst bra =)

Träningen gick iaf strålande.

Inledde som "vanligt" numera, med lite kontakt och samarbetsövningar. Viggo var verkligen med mig idag under dessa övningar. Detta trots att både Lucas och Melker var ute på samma fält och träna samtidigt med sina mattar och visselpipor med samma frekvens. Men Viggo verkade inte alls berörd av dem. Skönt!

Fortsatte med ett linjetag på en stig som Viggo gått linjetag på tidigare för ett par veckor sedan. Gjorde med samma målområde men vi ökade avståndet tre ggr. Första gången var han lite ofokuserad i skicket så jag gjorde om å då gick han rakt ut. Sedan upprepade vi detta två gånger. Utan problem. Sista två såg Viggo knappt från sin position men han såg mej lägga ut den. Duktiga grabben.



Sedan fortsatte vi med två enkelmarkeringar. På även det ett känt ställe. Problemen här när han får gå fritt ut är att han är såå mån om att kolla av området.. tyvärr även pinka ... TIPS mottages TACKSAMT!! Detta gäller även för söken. Tror att denna enorma lust av att kolla av läget, gör att han även söker upp dummien på en markering. men bara att träna mer med målområde o banna honom lite med en harkling när han svävar iväg..


Efter pausen fick viggo komma ut och jobba igen. Denna gång på ett litet motivationssök, med endast en dummie för att han inte ska kunna byta. Planen sprack lite här så han nonchalera den första dummien. Så vi stoppa in moa som lite "hare" tog han den inte direkt så fick han konkurrens efter två sådana omgångar så koppla han o plockade den direkt när han hittade den! Övning ger färdighet bara att fortsätta traggla! Ska läsa lite "retrivern som apportör" innan jag somnar idag!


Känns som om vi är på rätt väg iaf! Nu behöver vi öva mer på själva momenten.. å inte som tidigare endast på inlevereringarna.. Känns bra! Vi har lååång väg kvar men vi har äntligen börjat gå den rätta vägen! Tack allihopa för idag! Måste tillägga att vi avrunda med att gå 2,5km i skogen =) Hurtigt va!

Midsommardagen, solen lös å presenningen var nysåpad och vattnad, Hunden njöt!

Här jobbas det för fullt. Var ledig i måndags då tog vi en promenad med Angelica, Isak och Farbror Egon. Myspys med stadspromenad o bebismys! Sen fick vi inte mycket mer gjort den dagen mer än att vi hade lite mys hemma med Moa o grabbarna på kvällen..

I tisdags jobbade jag kväll, så jag drog mej ur sängen, blev upplockad av Johanna, åsså for vi till mitt gamla land å gick en runda o avslutade med frukost på bryggan. Varm O´boy och ostmackor, solen gick upp å isen låg blank å fin..men vart var kameran.. jo HEMMA! Bjuder därför på en gammal bild på mitt smultronställe..


I Höstas (Foto:Moa)


Samma dag, galen Viggo som ruskar sej (Foto: Moa)

Sedan dess är det tur att det är sportlov för nära o kära syskon och föräldrar. För ons-fre är det dagtid som gäller, vilket innebär att det innan man hunnit hem, ätit o gjort sej redo att gå ut är det mörkt ute... Men snart kommer det ju en helg å då blir det hundigt värre =) Så tills dess ligger vi lite lågt, men var lite tvungen att uppdatera lite här om allt och inget! Insåg dessutom precis nyss att jag är i sjätte månaden! HJÄLP.. hur kunde det gå så fort?!

Idag lördag, var vi utbjudna till labbevänner så vi tog med oss några goldenvänner å åkte dit =) För att få lite nytt blod i träningsgänget å nya marker! Tack ännu en gång Camilla för din/er gästfrihet =) Vi kommer gärna tillbaka.


Camilla och Kina tränar stadga!

Vi gick en liten promenad en bit in i skogen från deras hus fram till en kohage! Vilka omgivningar! Ge mej ett hus! Nu, hyres eller vad som! Ge mej!

Så till träningen då! Viggo var för ovanlighetens skull först ut idag. Vår träning var upplagd precis som den jag gjort på hemmaplan hela veckan. Genomfördes i princip så, med undantag för ett litet sök med pepping! De nya markerna innebar lite fokuseringsklurigeter för Viggo men inte så det resulterade i olydnad utan snarar i förvirring. Men med pepping så klarade han uppgifterna galant!

Inledde med lite lydnad samt samarbetsövning. Kopplade honom lös på ett fri kommando och visslade in honom emellanåt. Var lite klurigt då han nästan var för lydig och inte lämnade min sida särskilt mycket. Så vi gick ganska snabbt vidare på samarbetsövningen, när jag märkte att han var alert och med mej! Gick fram o tillbaka, runt å runt på ett rätt stort fält å droppa vår lilla bebisdummy, i början utan att trigga honom utan bara la dem framför för att sedan på slutat tjonga iväg den. Viggo uppförde sig galant. Hämtade den o vände upp till matte så som vi lyckats med under veckan. Han verkade inte störd av varken de andra hundarna eller omgivningen o de andra människorna. Superhärligt! Vi jobbade ihop! När jag kände att han var i min hand så bröt jag.


Team Leverpastej =) Full koncentration, lägg märke till Viggos öron. LYHÖRD!! (Foto: Moa)

Började sedan med ett linjetag, med en liten gran som målpunkt. Viggo hade lite problem att gå rakt idag, terrängen var aningens frusen å ny. Men när jag peppade på honom greppade han dummien å kom fint in med den. Sedan tänkte jag/Angelica om å hon gick istället lite triggande ut med den å stannade kvar i målområdet. Nu hade jag vaknat och stöttade honom bättre med UT, UT UT och sedan JA ja ja, när han var nära! Nu var tveksamheten som bortblåst även om han fick jobba lite. Sista skicket var strålande. Jag peppa ut med ett UT, manade på med ett Ja å han tog den direkt!

Efter det var det dags för en enkelmarkering med en rishög som målområde. Inte särskilt långt avstånd. Viggo fick slå på nosen lite men hittade den relativt direkt å vänder så fint upp emot mej o kommer utan trams in! UNDERBART! När den gick så bra kände jag att det fick räcka.




Matte jag kommer nu, till dej bara dej! (Foto: Annelie)

Så jag avslutade med ett minimotivationssök, där jag skulle peppa honom. Han sökte fint, tog sej över is för att plocka dummien åsså in igen! Så galet roligt att se honom jobba nu. Han behöver lite motivering och pepping men åå vad han jobbar! Ihop med mej inte mot mej =)


Med siktet inställt på matte! (Foto: Moa)


Nöjd matte! Hund väntar på belöning! Dummien safe i mattes knä! (Foto: Annelie)

Vi körde idag för första gången sedan "trots" utan varken lina, sele eller koppel! Å han gjorde suveräna inlevereringar. Kanske inte bästa avlämningarna men HEJ han kom in utan trams å extravarv på eget initiativ! Det är dit jag jobbar för att komma ett bra tag nu å äntligen ÄNTLIGEN har det börjat ge resultat. Det är en helt annan hund att jobba med nu! Vi jobbar ihop i ett team. Det är UNDERBART! Tack allihopa för idag! Vilken dag! Alla hundar var makalösa!


Mattes fina hund! Ursäkta egotrippen men är såå glad över honom idag!

Poserar i solen!

pausmyser!

Nytt träd och egenfixad rosett i kopplet =)

Nu ska en utpumpad, överlycklig matte, softa i soffan o ladda inför kvällens pokeromgång =) Hunden är minst lite utpumpad och sover nöjt under mina ben!

Idag körde jag o Viggo för tredje dagen i rad vårt lilla träningspass. Solen lyser ute å jag var sugen på lite ny miljö. Istället för att gå till vårt inkörda fält tog jag risken att byta ställe. Vi traskade istället bort till himmelstalundsområdet och den lilla skogen med elljusspåret. Vi behövde ju verkligen inte elen idag men omgivningarna där är rent av perfekta för lite apporteringsträning i stan =)

Liksom jag väntat så innebar den nya miljön en del störning för Viggo. Det märktes främst när vi kom fram och jag inledde med inkallning och stanna signal. Han var galet ofokuserad och allmänt disträ. Istället för att bråka fick han gå lite fint vid sidan innan jag kopplade och höll honom kort och nära utan några utsvävningar. Mest för att demonstera mitt ledarskap en aning. Vi gick en bit in och upp för ett berg åsså ner igen, hela tiden med Viggo tajt kopplad vid min sida. Efter ett tag hade han fin kontakt och vi gjorde ett nytt försök med inkallningsövningarna.

Denna gång var han alert och med på noterna. Slutsatsen som jag kan dra av detta är att när vi kommer till nya ställen nu i början ska jag låta honom vara kopplad lite längre, så vi kan kolla av området tillsammans för att sedan gå vidare när intresset för miljön släppt en aning och fokus igen ligger på mej och vårt samarbete.

I o med att dagens miljö bjöd på lite mer utmanande skogsmiljö. Blev det naturligt en stegring i svårighetsgraden för viggo. Ingen enorm men märkbar. Allt var inte längre lika synligt. Linjetaget blev inte utmed en lika rak och tydlig linje utan han fick idag pröva att gå på mitt tecken ordentligt. Första skicket gick han inte tillräckligt långt ut utan han göra ett litet närsök. Helt okej, då det är lättare att träna det när det kommer fram naturligt. Jag hjälpte honom på traven med ett uppmuntrande JA och närsökssignal, strax därefter hade han fått nos på den.
Nästa skick var rakarare och renare, rätt ut på dummien direkt. Inget problem inte heller när jag backa en aning och han fick ett längre skick. Linjetagen känns verkligen superbra, här är vi på god väg!

Avslutade med tre enkelmarkeringar. Idag var terrrängen lite svårare som jag önskat och markeringen var inte synlig efter att den landat. Vad jag kan se så går Viggo mycket på minnet, den första tog han direkt (den låg relativt nära), den andra som låg en bit längre bort fick han söka lite efter då han först gick till platsen där den första markeringen landa. Kan inte avgöra om det är bra eller dåligt?! Vill ju ha honom att gå direkt ut på markeringen utan att behöva söka nämnvärt eller?!

Hmm aningens förvirrad här!

Hursomhelst det jag strävar mest efter, att få in dummien utan fjant fungerar så jag är supernöjd ännu en dag. Viggo visar att han mognat o jag på diciplin genom att ha tränat målmedvetet tre dagar i rad =)

Mötte upp med Sarah o borderterrier grabbarna för en promenad om miniträning! Sarah körde lydnad å jag gjorde samma moment som igår. Med skillnaden att jag inledde med lite visselpipeträning. Några inkallningar å lite stoppsignal. Inkallningssignalen känns som om den sitter fint  när han strosar omkring. Måste dock testa av den i mer störiga situationer. Stoppsignalen har vi lång bit kvar på, är bara i ett inledande stadie.

Träningen idag såg precis ut som igår. Viggo verkade aningens störd av harry som låg uppbunden i bakgrunden samt av sarah och det nya att det var fler med men inte märkvärt under träningen, i pauserna svävade han dock gärna mot harry och sarah.

Hade ju idag hjälp =) Så idag finns foton att visa. Körde även lite längre markeringar men väldigt öppet. Måste träna mer dolda markeringar.

Viggo visar nedan prov på udda teknik:

Rätt på, bokstavligen talat

Springa över .... hmm väntas det en kullerbytta?!

Springa förbi, å vända med rumpan i luften, snabbast så!

Det är så galet roligt att träna just nu! Vi kör helt utan koppel eller lina. Hoppas bara i kan hålla i detta nu utan några gigantiska bakslag!


Mammas fina grabb!

Miniträningar är vårt nya ledord! Lite i taget! Korta stunder lite här o var!

Igår när jag stekte falukorv, klickade vi lite apportbocksträning. Att plocka upp från marken å bjuda fram den till matte o inte bara upp o spotta ut den utan hålla kvar en ministund! För detta fick Viggo små små falukorvsbitar å ett klick, såvida matte var nöjd med bjudningen. Riktigt bra miniträning, med knappt 15 små små korvbitar.

Stärkt av nattens sömn å taggad på apportering fick en valpdummy, klickern å frolic följa med ut på morgonrundan. Lite kisstid fick Viggo på vägen bort till fältet. Väl där började vi med lite samma som med apportbocken fast ute med en dummy. Han fick plocka upp å gå emot mig. Klicket kom när han bjöd fram den till min hand. Ökade svårighetsgraden något efter ett tag genom att istället för att stå framför honom, börja gå. Då fick han välja på att bjuda upp den vid sidan eller framifrån. Inga egna turer eller trams här trots att vi inte hade varken halsband, koppel eller lina på.

Bröt och starta upp en ny övning. På fältet finns en radda med träd, en naturlig linje. Viggo fick utmed dem tre linjetag med olika längder. Jag klickade då han tryckte dummyn i min hand. Såna raka naturliga skick och ingångar har vi nog aldrig haft. Full fart med glädje in o lämna av! Jag är klickerfrälst igen! Måste vara den som innebär sådan glädje för Viggo i samband med att matte tränar utan nervositet eller för höga, olika, korkade otydliga krav.

Kunde inte sluta så jag tog en kort paus och testade tre enkla markeringar på öppet fält, dock kastade av mej själv från utgångspunkt eftersom jag var själv. Viggo satt kvar fint utan hjälper. När han fokuserade på dummyn, skickade jag honom. Märk min förvåning när han på eget initiativ vänder upp med hög fart och trycker dummyn i min hand, gång efter gång =) Inga runder varken innan mej eller bakom mej! Så NÖJD!

Där slutade vi på fältet för idag å Viggo fick rejsa fritt ömsom gå fint brevid! Han håller gärna kontakten å vänder upp å kommer in med jämna mellanrum. KUL!

Utanför fältet finns en liten bergsknall. Markeringar är inte Viggos starka sida. Han markerar rätt dåligt har jag märkt. Tror detta beror på att han oftast inte får träna det samt att det vanligtvis sker på öppenmark. När jag nu ökade svårigheten o kastade den upp för slänten i löven såg jag problemet tydligt. Viggo fokuserar bra men lite för kort tid. Däremot använder han nosen galet bra. Han jobbade o jobbade o tillslut så fann han den o vände upp å gjorde ännu en snygg inleverering! Å det var ju dem jag egentligen ville träna så jag är nöjd ännu en gång. Fick ju fram ett naturligt sökbeteende som var bra =)

Resten av promenaden var det bara ren o skär promenad vad allt det innebär för oss nu. Kissa vid tillåtelse o gå fint vid sidan i koppel! är galet nöjd! Nu vill jag ut i skogen till helgen! Nån mer?!


Längtar till Internatet! Hoppas på strålande väder o gott sällskap!
Här som ni ser PAUS utan Fika det måste det bli ändring på =)

I torsdags morse bar det av, inte 6.00 som planerat utan snarare 6.40 (jag hade personligen satsat på 6.30) så är det o resa med familjen Ring =)

In i bilarna åsså iväg. Viggo som vanligt lite butter över att behöva gå upp så tidigt men blev aningens muntrare när han i ca 40 min fick rejsa omkring på mammas o pappas tomt med min lillebror. Strax innan 14 var vi framme i vinterland, närmare bestämt Tandådalen, efter diverse stopp =) Man kan ju inte kissa när man inte är kissnödig eller hur är det?!

Stugan var super, lite tråkiga möbler men när man är i fjällen ska man väl inte sitta i soffan o häcka.. Det bestämdes rätt fort att vi alla utom mamma skulle ge oss ut i backen redan på torsdagen och därmed fick vi känna på lite härligt kvällsåk, lite klurigare mycket mysigare. Viggo då, jo han har njutit minsann.. SNÖ osså morrmor för sej själv! Lyx tycker han!


Delar av gänger på torsdagens kvällsåkning! Bra va, att alla försöker sänka sej till Viggohöjd =)


en mycket nöjd gravid tjockis vid liftarna!

Fredagen var sedan den dagen jag bestämt mej för att även gravida tjockisar minsann kan åka slalom! Så kl 8 sparkade jag upp alla ur sängen för frukost så vi kunde vara i backen till nio, nåja vi var där halv tio iaf! Vi hade kanonväder på fredagsförmiddagen så den utnyttjades till fullo, efter lunch började det mulna på å framåt 15 tiden såg man knappt handen framför sej, men vi satsa lite till å körde tills backarna i princip stängde, men höll oss på rätt sida fjället alltså ner mot dalen för att inte vimsa bort oss!


Mamma och pappa poserar i solskenet!

Det är ju som bekant inte så lätt att fota sej själv så bilderna på mej är i pappas kamera.. de få som togs! Viggo foton tog jag mest på lördagen då jag höll mej nere i dalen å inte uppe på toppen. Utan promenerade med mamma, Viggo och Matildas underbara digitala systemkamera. Så de bilderna kommer senare.
Vi har hursomhelst haft det toppen, skidåkningen på lördagen kunde enligt dem som åkte varit roligare men den dög, vädret slog nämligen om till plus vilket innebär tråkigt underlag o dimma uppe på topparna..


Mina favoritkillar poserar i solen!


Pappa och lillebror visar hur man inte ska åka lift uppför hundfjället, alltså hängande i armarna!

Från Viggo till alla hundpolare, en bildkavalkad av sista dagens njutning i snön:






Hallå stör inte jag säger ju hejdå, vi myser!


mmm smarrigt!


Jag fick precis för mej att det bodde en sork här under vänta ni bara...


På söndagen var det dags för hemfärd, vi var alla rörande överens om en favorit i repris nästa år men då sön-tors minst, för detta var för kort. Vilket vi i detta hushåll poängterade ifrån början! Jaja man lär så länge man lever!


Gruppbild, kameran på självutlösning uppe på pappas bils vinge därav det lilla röda i hörnet..
fr. v. Matilda, Martin, Danne, Henke, pappa och mamma
sittande. jag o viggo

Det var en kort liten resumé av vår fjällweekend, fler bilder kommer under veckan, inväntar bilder från pappa och matilda =)

Åsså till lite muntrare bloggande, igår bestämdes det att vi faktiskt ska delta på labradorklubben i blekinge/smålands jaktinternat. Vi deltog förra året och var nöjda med upplägget, ett trevligt arrangemang. Då fick vi inte mycket gjort då Viggo vid den tidpunkten var över allt utom hos både mej och danne. Men matte lärde sej en hel del även om danska är svårt.

I år ligger denna helg i mitten av april. Jag kommer ju knappast att vara mindre än nu med min växande mage men då husse fått dispens att vara med även i år (platsbrist) så satsar vi på att jag orkar annars finns ju min underbara älskling där att ta över.

Så fram tills dess är det full fokus på jaktlydnaden och apporteringen. Inledde dagen idag med att träna lite visselpipa. Stoppsignal och inkallningssignal. De två har jag som mål ska sitta till den helgen. Planerar även att ta upp närsöksignalen på hemmafronten igen emellanåt.
Dessutom fortsätter vi träna på denna vilja att lämna av hos matte utan trams. Till skillnad från förra året så förstår både matte och hund mer av vad som väntar och väntas av oss.

Tror att detta blir en bra  och lärorik helg nere i smålandsskogar, närmare bestämt Orrefors med härligt folk och massa labbar!


Hund och matte i samspråk! Så som det ska vara!

Oj oj! Att åka till kalmar är inte lätt för psyket =) Dels jobbigt att komma tillbaka, jag saknar faktiskt kalmar emellanåt.. saknar miljön mina underbara vänner där nere o stämmningen, men kommer ganska snabbt underfull med att jag trivs i Norrköping och gjorde rätt val att flytta hem igen. Men saknar det gör jag!

Sen träffade jag ju min älskade tränare Eea. Hon är grym! Vi träffades på söndagen å vi träna lite på ettans moment å Eea banka in felen i huvudet på mej =) TACK! Jag kom till stor insikt, egentligen med saker jag redan visste om men behövde nog höra dem från Eea!

Linförigheten, här är jag TRÅKIG och STEL, samt kors i taket för snabb! Jag fokuserar inte på mej och min hund utan på allt annat. När jag är rolig, fokusera och annorlunda så är Viggo med mej! Klockrent! Men det märks så väl när jag stelnar till och blir ofokuserad då tappar jag Viggo. Å tappar jag i linförigheten är det svårt att jobba upp den kontakten till de kommande momenten! Fick superbra hjälp med helomvändningarna och högersvängarna. MINA FÖTTER är problemet. Ska inte ens försöka skriva hur jag ska gå för jag trsasslar bara ihop mina fingrar men det funkar så nu jäklar!

Tog även tag i tråkmomentet apporteringen, fick två små övningar att varva med. Den ena stilla å den andra med Viggo gående vid sidan. Båda kan jag dessutom ha nytta av i jakten så nu känns det lite roligare med de övningarna med.

De andra momenten ser bra ut, men lite samma som i linförigheten, inte bli stel och tråkig så kontakten hänger i!

Sen har vi ju det tunga kvar! Vardagen egentligen! Jag är för inkonsekvent, ofokuserad och seg! Jag släpper igenom vissa oönskade beteenden för ofta, jag fokuserar för mycket på alla andra runt omkring än på mej o min hund samt när jag belönar eller korrigerar är jag inte tajmad nog.

Så numera är det full fokus som gäller, har jag koll på min hund o mej själv måste jag räkna med att alla runt omkring har koll på sina hundar. För har jag full fokus på Viggo så är han inte ett problem, då är han en lydig hund som vill vara hos sin matte. Å han är ju som bekant inte ute efter att mucka utan det är ju lektarmen i Viggo som rycker. Men hans framfusiga lekinviter kanske inte uppskattas av varken träningskompisar och hundar därav min rädsla av att han ska sticka ifrån mej och det märker han, att jag inte litar på honom.

Konsekvens gäller i hela vårt liv numera. Det jag inte vill se för beteenden ska inte heller någon gång tillåtas hur trött jag än är. Får han göra det idag så fattar han inte att det är förbjudet alla andra 6 dagar i veckan. Det kan låta hårt och se hårt ut men vi behöver det, viggo måste få konsekvens och rutiner av mej i vardagen. Husse är redan där, men det krävs att jag med är där.Vi kissar numera på min inrådan, nosande och revirpinkande är inte tillåtet så vida man inte fått ett frikommando i löst tillstånd. Har jag sagt "gå fint" så går man fint, utan undantag. Här kommer den direkta korrigeringen in, att direkt korrigera det oönskade beteendet. Utifrån den ramen som vi satt upp i helgen. Men samtidigt kunna vända i samma sekund som han bjuder på ett bra beteende bjuda på glädje och tokigmatte som är bäst av alla!

Det känns toppen, kommer att bli hårt och tufft men vi kan! Det vet jag! Dessutom har jag husse min och viggos favorit som finns där som en klippa å Eea är inte längre än ett peppande telefonsamtal bort å alla ni andra som finns där!