Labradårarna Viggo och Sting

Är nästan säker på att detta spökbeteénde som Viggo uppvisat den sista tiden är ett resultat av en vändning som pågår här, emellan hund och tvåbenta! För att kunna bedöma det gick jag en lååång runda med Viggo idag, där han långa etapper fick gå lös i jaktfot. Vilket han skötte riktigt fint. Till skillnad från förut så tar han åt sej av en korrigering, men det gäller att inte bli tjatig för då blir det knäck i öronen. Snabb, direkt och konsekvent korrigering o inte tjata!!

Annars fick han rejsa lös på ett fält, samt kissa fritt under vissa etapper, men med mej i bakhuvudet, att jag när som kunde ropa in honom. Han vände upp fint idag  och kom in utan några tjaffs eller egna utflykter på vägen in.

Detta är egentligen enkla saker som man verkligen ska kräva av en hund i viggos ålder. Men mentalt är detta stora framsteg för oss och för honom. Saker som vi jobbat på hårt och länge som vi tragglat med i ca 1 år. Så för oss är detta inte att ta för givet än! Att det fungera idag, betyder inte nödvändigtvis att vi har gjort en helomvändning men att han höll ihop så länge med en hel del spring i benen, säger mej att vi är på väg åt rätt håll fortfarande.

När vi däremot fick sällskap av M och L, så blev det tuffare för Viggo att hålla ihop. Det är tydligt att han kräver mkt uppmärksamhet och full fokus från mej för att prestera det jag önskar.