Labradårarna Viggo och Sting

och en stolt matte dock med tom plånbok finnes!

Matte och husses fina killar

Finns det hjärterum finns det stjärterum eller hur var det....

Fick dock världens finaste kommentar av djursjukvårdaren, i samband med att vi prata lite om hundarna.. "Det riktigt lyser om dig när du pratar om Sting, minns när ni klev in här när Sting var liten liten, redan då såg man vilket team ni var. Nu är det häftigt att se ert samspel. Snacka om samspelta ."  En sådan kommentar värmer. Ja farbror Viggo fick med beröm för hans, lugn, de kompletterar varandra liksom. Viggo han rör sig hemtamt hos veterinären, älskar när de plockar med honom. Kollar hans tänder osv. Som förövrigt var jättefina tyckte hon. Öronen däremot såg lite gojjiga ut så nu kör vi en omgång surilan IGEN!

Vi prata om mål och träning, jag berätta om våra delmål detta år. Jag kan förstå att det lyste om mig, för jag är verkligen väldigt glad över att vi har ett sådant samspel och en sån härlig tid framför oss. Det känns så himla kul!

Viggo är ju farbror Viggo numera, han har verkligen blivit "gubbig" inte stel och öm i kroppen, men i sitt sätt och sin filosofi, hans inställning till saker och ting.

Var en tjej som släppte fram sin pitbullvalp, jag talade lugnt men bestämt om för henne att vi hälsar inte på andra hundar, definitivt inte på en veterinärklinik. Hon sura dock ihop, men Viggo och Sting var nog glada för det, för straxt efter säger hon till receptionisten att hunden är 6 mån och aldrig vaccinerad.

Mina killar skötte sej så bra som man kan önska. Lugna och sansade i väntrummet, trygga i situationen. Viggo är ju van att vara hos veterinären, och han är mer miljötränad än Sting. Men Sting la sig fint vid mina fötter och chillade han med, även om han hellre såg att han fick ligga på bänken brevid mej.

Lycklig matte! Fina hundar!