Labradårarna Viggo och Sting

Förra inlägget är väldigt negativt och deppigt. Kände att jag ändå måste lyfta fram det som fungera idag. Jag inledde med massa uppvärmning och samarbetsövningar. Det kändes riktigt bra under tiden vi körde detta. Trots en massa snö var han alert och med!


Sedan valde jag att när det kändes så bra inleda med en markering. Kan ha varit det som gjorde att Viggo spralla ur man vet aldrig. Hursomhelst han markera jättefint och plocka dummien riktigt bra. Det är efter det som tramset börjar. Han vänder inte direkt upp utan springer mot Moa, vänder upp på min signal men pinkar på vägen in. Här tillrättavisar både jag och Moa å då börjar fjanteriet. Morr o skäll på Moa. Springer i cirklar runt mej å fjantar.
Men det positiva idag var markeringsförmågan och upptaget. En stor förbättring.


Valde sedan att göra det enkelt med ett minilinjetag, men även där började han tramsa  lite. Vi bryter! En frustrerad  matte, är ingen bra förare.

Fortsätter sedan efter att Martin kört, med ett linjetag där vi brukar. Även här ofokuserad och tramsig men kommer in så pass att jag får dummien utan nåt tjafs. Med kopplet på andra vändan är det lika klockrent som för några veckor sedan. Borde ha brutit där, men testar en gång till utan koppel å här ballar han ur. Vi vänder alla om å går ifrån honom. En förbryllad Viggo kommer med sansar sej efter ett tag å får massa beröm när han väl låter dummien vara och kommer in till mej. Ignorans var det!

Här bilder från det lyckade linjetaget:


Vi bryter ihop o kommer igen. Det är lättare nu för jag vet att vi kan! Jag vet att det kan fungera utan både lina och koppel. Jag vet det! Å jag ger mej inte! Så det så!

Supertack dagens mästerfotograf och redigerare Annelie!