Kalmarhelg med INSIKT!
Oj oj! Att åka till kalmar är inte lätt för psyket =) Dels jobbigt att komma tillbaka, jag saknar faktiskt kalmar emellanåt.. saknar miljön mina underbara vänner där nere o stämmningen, men kommer ganska snabbt underfull med att jag trivs i Norrköping och gjorde rätt val att flytta hem igen. Men saknar det gör jag!
Sen träffade jag ju min älskade tränare Eea. Hon är grym! Vi träffades på söndagen å vi träna lite på ettans moment å Eea banka in felen i huvudet på mej =) TACK! Jag kom till stor insikt, egentligen med saker jag redan visste om men behövde nog höra dem från Eea!
Linförigheten, här är jag TRÅKIG och STEL, samt kors i taket för snabb! Jag fokuserar inte på mej och min hund utan på allt annat. När jag är rolig, fokusera och annorlunda så är Viggo med mej! Klockrent! Men det märks så väl när jag stelnar till och blir ofokuserad då tappar jag Viggo. Å tappar jag i linförigheten är det svårt att jobba upp den kontakten till de kommande momenten! Fick superbra hjälp med helomvändningarna och högersvängarna. MINA FÖTTER är problemet. Ska inte ens försöka skriva hur jag ska gå för jag trsasslar bara ihop mina fingrar men det funkar så nu jäklar!
Tog även tag i tråkmomentet apporteringen, fick två små övningar att varva med. Den ena stilla å den andra med Viggo gående vid sidan. Båda kan jag dessutom ha nytta av i jakten så nu känns det lite roligare med de övningarna med.
De andra momenten ser bra ut, men lite samma som i linförigheten, inte bli stel och tråkig så kontakten hänger i!
Sen har vi ju det tunga kvar! Vardagen egentligen! Jag är för inkonsekvent, ofokuserad och seg! Jag släpper igenom vissa oönskade beteenden för ofta, jag fokuserar för mycket på alla andra runt omkring än på mej o min hund samt när jag belönar eller korrigerar är jag inte tajmad nog.
Så numera är det full fokus som gäller, har jag koll på min hund o mej själv måste jag räkna med att alla runt omkring har koll på sina hundar. För har jag full fokus på Viggo så är han inte ett problem, då är han en lydig hund som vill vara hos sin matte. Å han är ju som bekant inte ute efter att mucka utan det är ju lektarmen i Viggo som rycker. Men hans framfusiga lekinviter kanske inte uppskattas av varken träningskompisar och hundar därav min rädsla av att han ska sticka ifrån mej och det märker han, att jag inte litar på honom.
Konsekvens gäller i hela vårt liv numera. Det jag inte vill se för beteenden ska inte heller någon gång tillåtas hur trött jag än är. Får han göra det idag så fattar han inte att det är förbjudet alla andra 6 dagar i veckan. Det kan låta hårt och se hårt ut men vi behöver det, viggo måste få konsekvens och rutiner av mej i vardagen. Husse är redan där, men det krävs att jag med är där.Vi kissar numera på min inrådan, nosande och revirpinkande är inte tillåtet så vida man inte fått ett frikommando i löst tillstånd. Har jag sagt "gå fint" så går man fint, utan undantag. Här kommer den direkta korrigeringen in, att direkt korrigera det oönskade beteendet. Utifrån den ramen som vi satt upp i helgen. Men samtidigt kunna vända i samma sekund som han bjuder på ett bra beteende bjuda på glädje och tokigmatte som är bäst av alla!
Det känns toppen, kommer att bli hårt och tufft men vi kan! Det vet jag! Dessutom har jag husse min och viggos favorit som finns där som en klippa å Eea är inte längre än ett peppande telefonsamtal bort å alla ni andra som finns där!
Sen träffade jag ju min älskade tränare Eea. Hon är grym! Vi träffades på söndagen å vi träna lite på ettans moment å Eea banka in felen i huvudet på mej =) TACK! Jag kom till stor insikt, egentligen med saker jag redan visste om men behövde nog höra dem från Eea!
Linförigheten, här är jag TRÅKIG och STEL, samt kors i taket för snabb! Jag fokuserar inte på mej och min hund utan på allt annat. När jag är rolig, fokusera och annorlunda så är Viggo med mej! Klockrent! Men det märks så väl när jag stelnar till och blir ofokuserad då tappar jag Viggo. Å tappar jag i linförigheten är det svårt att jobba upp den kontakten till de kommande momenten! Fick superbra hjälp med helomvändningarna och högersvängarna. MINA FÖTTER är problemet. Ska inte ens försöka skriva hur jag ska gå för jag trsasslar bara ihop mina fingrar men det funkar så nu jäklar!
Tog även tag i tråkmomentet apporteringen, fick två små övningar att varva med. Den ena stilla å den andra med Viggo gående vid sidan. Båda kan jag dessutom ha nytta av i jakten så nu känns det lite roligare med de övningarna med.
De andra momenten ser bra ut, men lite samma som i linförigheten, inte bli stel och tråkig så kontakten hänger i!
Sen har vi ju det tunga kvar! Vardagen egentligen! Jag är för inkonsekvent, ofokuserad och seg! Jag släpper igenom vissa oönskade beteenden för ofta, jag fokuserar för mycket på alla andra runt omkring än på mej o min hund samt när jag belönar eller korrigerar är jag inte tajmad nog.
Så numera är det full fokus som gäller, har jag koll på min hund o mej själv måste jag räkna med att alla runt omkring har koll på sina hundar. För har jag full fokus på Viggo så är han inte ett problem, då är han en lydig hund som vill vara hos sin matte. Å han är ju som bekant inte ute efter att mucka utan det är ju lektarmen i Viggo som rycker. Men hans framfusiga lekinviter kanske inte uppskattas av varken träningskompisar och hundar därav min rädsla av att han ska sticka ifrån mej och det märker han, att jag inte litar på honom.
Konsekvens gäller i hela vårt liv numera. Det jag inte vill se för beteenden ska inte heller någon gång tillåtas hur trött jag än är. Får han göra det idag så fattar han inte att det är förbjudet alla andra 6 dagar i veckan. Det kan låta hårt och se hårt ut men vi behöver det, viggo måste få konsekvens och rutiner av mej i vardagen. Husse är redan där, men det krävs att jag med är där.Vi kissar numera på min inrådan, nosande och revirpinkande är inte tillåtet så vida man inte fått ett frikommando i löst tillstånd. Har jag sagt "gå fint" så går man fint, utan undantag. Här kommer den direkta korrigeringen in, att direkt korrigera det oönskade beteendet. Utifrån den ramen som vi satt upp i helgen. Men samtidigt kunna vända i samma sekund som han bjuder på ett bra beteende bjuda på glädje och tokigmatte som är bäst av alla!
Det känns toppen, kommer att bli hårt och tufft men vi kan! Det vet jag! Dessutom har jag husse min och viggos favorit som finns där som en klippa å Eea är inte längre än ett peppande telefonsamtal bort å alla ni andra som finns där!
Kommentarer
Postat av: Sarah,Yoggi&Harry
Klart du kan! Och Viggo är inte dum, när han väl har fatat vad som gäller så kommer han ju bete sig annorlunda oxå. Men det blir säkert kämpigt i början, men ta ut det på oss andra ; ) Kram!
Trackback
