Dummy + Källarkorridor = Lyckad träning!
Jajamensan, idag är det tvättdag, suck! Men så kom jag på den briljanta idén att träna lite i källaren å idag med en dummy till hjälp! I källaren här emellan uppgångarna så finns där en korridor, lite halvlång, smal, helt enkelt perfekt. Perfekt för lite apporteringsträning med mitt troll som inte fullt ut vill apportera in till mig utan hellre springer några varv själv å sen kommer in.. Men HA här kan man inte springa några varv! Hihi..
Själv beväpna jag mej med en påse blött kattfoder, yummie tycker Viggo. Nåt som matte bara plockar fram vid speciella tillfällen! Vi gick källarvägen till tvättstugan å där släppte jag en dummy å viggo o jag gick fot ifrån de och tog hand om tvätten. Sedan fick han hämta in den. Första omgången tramsa han lite men efter lite tid så kom han in.. spottar innan men får vackert plocka upp å ge matte dummyn i handen innan belöningen kommer.. Nästkommande gånger gick nästan för bra, han fatta efterhand att det inte är nån idé att släppa för då får man bara plocka upp, så smartast är att ge matte dummyn i handen å sen invänta belöning. Då går det fortast! Toppen att även hunden är med på de noterna! Vi körde ett par gånger tillräckligt för att nåt skulle fastna men inte så mycket att vi nötte! Sen fick Viggo bära dummyn upp för trapporna! Det klarar han galant å släpper inte förrän jag säger tack tack, högst upp!
Jaja små steg i rätt riktning tar vi var o varannan dag, apporteringen känns inte hopplös! Vilket är enormt skönt! Det finns hopp, jag ser ljuset i tunneln, eller ska jag säga i källarkorridoren =)
Själv beväpna jag mej med en påse blött kattfoder, yummie tycker Viggo. Nåt som matte bara plockar fram vid speciella tillfällen! Vi gick källarvägen till tvättstugan å där släppte jag en dummy å viggo o jag gick fot ifrån de och tog hand om tvätten. Sedan fick han hämta in den. Första omgången tramsa han lite men efter lite tid så kom han in.. spottar innan men får vackert plocka upp å ge matte dummyn i handen innan belöningen kommer.. Nästkommande gånger gick nästan för bra, han fatta efterhand att det inte är nån idé att släppa för då får man bara plocka upp, så smartast är att ge matte dummyn i handen å sen invänta belöning. Då går det fortast! Toppen att även hunden är med på de noterna! Vi körde ett par gånger tillräckligt för att nåt skulle fastna men inte så mycket att vi nötte! Sen fick Viggo bära dummyn upp för trapporna! Det klarar han galant å släpper inte förrän jag säger tack tack, högst upp!
Jaja små steg i rätt riktning tar vi var o varannan dag, apporteringen känns inte hopplös! Vilket är enormt skönt! Det finns hopp, jag ser ljuset i tunneln, eller ska jag säga i källarkorridoren =)
Kommentarer
Trackback
